Min sire var väl inte direkt överförtjust, kallade mig för ett missfoster. Sade att det var bättre om jag aldrig hade blivit omfamnad. Så det var ungefär den introduktionen jag fick. Resten fick jag lära mig på egen hand.
I vissa domäner är det lite bättre, man kan få vara i fred om man bockar artigt och håller ner huvudet. I varje fall tills man av misstag råkat förolämpa någon. I vissa städer jagar dom sådana som mig för skojs skull. Jag har hört att det inte är lika vanligt länge, men skulle du våga ta risken att chansa. Från natt till natt försöker jag överleva, men som klanlös kommer jag alltid att behöva fly till slut. Anarker? Camarilla? Oavsett vad de säger så ser de alla ner på oss öppet eller i smyg.
Foto: go:night
Det besläktade samhället är starkt definierat av klaner. Även klaner som är mindre organiserade tjänar som en fundamental del av en besläktads identitet. Men emellanåt går en omfamning fel och det som skapas är förvisso en besläktad, men helt utan någon som helst klantillhörighet. Dessa saknar både förbannelsen associerad med sin skapares klan, men också talangen för vissa blodskrafter.
Caitiffer kan uppkomma helt slumpmässigt, men blir vanligare ju högre generation deras skapare har. Ju tunnare blodet är, desto större blir risken att något går fel. Men även besläktade av respektabel ålder och generation kan råka omfamna en Caitiff. De har, på gott och ont, funnits i en eller annan form sedan de första nätterna och det finns elders och ancillor som är Caitiffer, även om de är relativt få jämfört med klanerna.
Caitiffer är nästan universellt föraktade, till och med bland anarkerna. De saknar det sociala nätverk och skyddsnät som klanerna ger och deras skapare vill sällan ha något att göra med dem. I klaner som bygger på blodslinjer, historia och dynastier (exempelvis klan Ventrue och Hecata) är det en skam att ha omfamnat en Caitiff, så många skapare dödar sitt childe när de får reda på det. Inom exempelvis Lasombra betraktas svaghet i sig, som Caitiffer representerar, som någonting skamligt och som behöver rensas bort. De traditionellt utstötta klanerna är de som är mest fientliga. För Nosferatu saknar ett childe som ser normalt ut den gemensamma erfarenhet som definierar klanen och är någonting främmande. Malkaverna hatar av någon anledning intensivt sina Caitiffer eftersom de upplever att de "skapar störningar" i deras insikt, vad det nu betyder. Den enda klan som är någorlunda neutral är Gangrel. De respekterar överlevnad, och en Caitiff som lyckas överleva ett par år har åtminstone bevisat att de inte var ett fullständigt slöseri med blod, även om de inte är Gangrel.
Som ett resultat är Caitifferna alltid i botten av sina respektive sekter, om de ens släpps in. Det går att hitta Caitiffer i anarkerna, men i Camarillan är det i princip omöjligt för de klanlösa att släppas in om det inte visar sig exceptionellt kompetenta. Oavsett så är de strikt i botten av hackordningen och anförtros sällan med något som inte är direkta skitjobb.
Caitiffer som uppnår högre positioner är näst intill mytologiska figurer. Det ryktas att Fursten av Kairo är en Caitiff och att "någon domän i Australien" också styrs av en klanlös. Exakt hur mycket grund de berättelserna har är inte känt. Rykten om Caitiffer i ansvarspositioner kommer nästan alltid från domäner långt bort som inte kan bekräftas. Caitiffer har ingen klanorganisation eller gemensam identitet. Var och en kan bara förlita sig på sig själv och behöver varje natt kämpa för att fortsätta bevisa sig för andra besläktade. Övriga klanlösa är därför konkurrenter, inte klanfränder.
De senaste nätterna har, intressant nog, sett attityden mot Caitiffer bli något avslappnad på grund av problemen som tunnbloden utgör. Trots sina brister är Caitiffer fortfarande besläktade, om än nätt och jämnt, medan de flesta besläktade inte ens ser tunnbloden som det. Caitiffer med åratal av frustration över sin position i det besläktade samhället ser nu entusiastiskt på att det finns någon ännu längre ner i hackordningen som de själva kan plåga.
Caitiffer har inga klandiscipliner, men de har lättare att plocka upp och lära sig lite allt möjligt. Det är lättare för en Caitiff att lära sig krafter utanför sin klan, eftersom hen inte har en klan, men det kommer aldrig att vara lika lätt som för en vanlig vampyr att lära sig krafter från sin klan. Vilka krafter en Caitiff har är därför högst individuellt och reflekterar vilka lärare och omständigheter karaktären kan ha haft. Man hittar sällan två caitiffer som kan exakt samma saker.
En av de få fördelarna med att vara Caitiff är att de som klanlösa inte har någon klanförbannelse. De drabbas fortfarande av samma svagheter och nackdelar som alla vampyrer har.
Att välja att spela ett Caitiff är något som vi absolut tillåter, men det är värt att ha i åtanke att du som spelare kommer uppleva en hel del förtryckande spel som din karaktär. Caitiff får en hel del skit från det besläktade samhället och det är inte alla som vill uppleva vad som i princip är blodsrasism.
Om du inte vill utsätta dig för den typen av spel så rekommenderar vi att du väljer en annan klan.
.png?etag=W%2F%2212d1e-5ed195f4%22&sourceContentType=image%2Fpng&ignoreAspectRatio&resize=352%2B102)
Portions of the materials are the copyrights and trademarks of White Wolf Entertainment AB, a Paradox Interactive AB company, and are used with permission.
All rights reserved. For more information please visit white-wolf.com
Any other material not produced by White Wolf Entertainment AB, a Paradox Interactive AB company including but not limited to photos, characters and story elements is owned
by go:night and it’s creators.
.png?etag=%2217f7c-60813f34%22&sourceContentType=image%2Fpng&ignoreAspectRatio&resize=277%2B118&extract=0%2B0%2B277%2B118)
