Volgirre

Klan Toreador är med sin passion för mänsklighet kapabla till djup fascination för både människors mest lysande ögonblick och den djupaste bottnen de kan kräla. Ingen Toreador kan anklagas för att göra något halvhjärtat, så när rosornas klan faller in i de mörkare delarna av mänskligheten så faller de oftast djupt. Ingen annanstans är det så tydligt som hos blodslinjen kallad Volgirre.

Baron Philippe Volgirre var knappast känd som ett strålande exempel på mänsklighet ens när han levde. Redan som människa var han en grym, sadistisk och avtrubbad man. Omfamningen förhöjde bara baronens mörka sidor och gav honom ett syfte. Volgirre betraktade livet som underställt konsten och verkligheten endast relevant som målarduk. Eftersom han inte var nöjd med de fysiska begränsningarna som hans makabra ”konst” var underställda så tillbringade han flera decennier bland de gamla drakarna av klan Tzimisce i Karpaterna för att lära sig att forma levande kött och ben, något som han var exceptionellt begåvad på.

Volgirre hade flera childes, men den mest kända är sannolikt den ökända före detta Justikaren Madame Gui. Ett fåtal av baronens avkomma anslöt sig till Sabbaten, mer som en förolämpning mot sin skapare än någonting annat. De övriga har huvudsakligen varit Camarilla, men ett fåtal har funnit sig bland anarkerna på senare tid. De flesta framstår som respektabla medlemmar av sina respektive sekter, men skenet bedrar. Volgirre har ärvt sin förfaders talang att skulptera kött och ben, om än inte i samma utsträckning som klan Tzimisce, men de har också ärvt baronen sadism och grymhet. En Volgirre lär sig tidigt att hålla sin ”konst” dold för omvärlden och skapa en civiliserad fasad, men gräver man tillräckligt djupt i en Volgirres haven kommer man hitta tecken på det sanna monstret som döljer sig under ytan.

Djupet i blodslinjens perversioner är inte direkt kända för omvärlden. Även om individuella Volgirre visserligen varit inblandade i vissa skandaler så framstår majoriteten av medlemmarna som vanliga, respekterade medlemmar av sina sekter.

Volgirre själva ser ingen skam i sin blodslinje, utan betraktar sig snarare som medlemmar av en anrik släkt. Men som alla stora konstnärer uppskattas de förstås inte av sin samtid.

Baronens ättlingar är vanligast inom Camarillan, trots allt överensstämmer elfenbenstornets karaktär som en exklusiv och utvald grupp till stor del med Volgirres syn på sig själva som medlemmar i ett adligt släktled. Ett fåtal ogillar dock Camarillans begränsningar och har sökt sig till anarkerna för mer konstnärlig frihet. En liten grupp Volgirre sökte sig för århundraden sedan till Sabbaten, men det är en del av blodslinjen som baronen avsvurit sig allt släktskap till och som väsentligen betraktas som klanlösa. Volgirre är inte nödvändigtvis offentliga med vilken blodslinje de tillhör, i synnerhet om de har ett lokalt dåligt rykte. För resten av domänen framstår de därför som normala toreadorer, om än med en talang för en udda disciplin. I andra domäner är de helt öppna med sin tillhörighet och byter ibland till och med ut sitt eget efternamn med baronens för att visa respekt. I sådana domäner har Volgirre antingen lyckats hålla en perfekt fasad eller har så mycket makt att de inte längre fruktar några konsekvenser.

Speciella regler

Volgirre har samma discipliner som resten av klan Toreador, men de kan höja Protean och lära sig krafter markerade med ”Tzimisce” utan att behöva ha tillgång till en lärare. Karaktären kan ignorera krav på nivåer i dominate för att lära sig krafterna från Protean så länge hen har Presence på samma nivå eller högre. Utöver det har Volgirre en annan klanförbannelse enligt nedan:

Förbannelsen: mörk passion

Precis som alla andra av klan Toreador dras Volgirre med en fascination för vissa aspekter av mänsklig konst eller kultur. Till skillnad från andra toreadorer är deras passion enbart kopplad till mörkare aspekter av mänskligheten och är så gott som alltid baserad på smärta, lidande eller skräck. Vissa Volgirre är besatta av mänskliga uttryck som i sig innehåller de här sakerna, som tortyr, extrem (och ofta ofrivillig) kroppsmodifikation eller psykisk misshandel. Andra tar fullständigt normala exempel på mänsklig kultur och gör dem värre eller inkorporerar sin förmåga att forma kött för att förvandla människor till levande konstverk. Volgirres ”konst” är inte nödvändigtvis dödlig, men lär oavsett lämna bestående synliga eller osynliga ärr på de som utsätts för den.

System: På grund av förbannelsen så startar karaktären spel med -1 mänsklighet (men inte lägre än 5). Utöver det så väljer spelaren minst två områden för karaktärens fascination, men de måste på något sätt vara centrerade runt smärta, skräck eller sadism. Alla mänskliga uttryck som på något sätt kan ses som estetiska är legitima, men är antingen mer utstuderade exempel på mänsklig grymhet (som exempelvis tortyr) eller mörka och sadistiska tolkningar av ”vanliga” mänskliga uttryck.

- Varning -

Att spela Volgirre är tillåtet, men spelare bör ha i åtanke att det är en mörk blodslinje som fokuserar på flera av de mer monstruösa delarna av att vara vampyr. En spelare som kör en Volgirre behöver kunna spela på teman som av förklarliga skäl kan upplevas som skrämmande och obekväma utanför spelet och vara lyhörd på hur lång hens medspelare är beredda att delta. Arrangörerna reserverar sig rätten att neka spelare att spela en Volgirre om vi inte känner att en blurb representerar blodslinjen tillräckligt bra eller om vi är osäkra på om en spelare kommer må bra av det spelet som ingår.