Det jag begär är egentligen inte så komplicerat: respekt. Respekt för det som är mitt. Du tror att man kan göra det du gjorde ostraffat, att lägga händerna på min egendom utan min tillåtelse och försöka undanhålla den från mig?

Att du kallar min egendom för en person gör ingen större skillnad, men eftersom den inte överlevde din behandling så får du ta dess plats.

Vilka är klan Tzimisce?

Om något definierar klan Tzimisce så är det konceptet av ägande. Varje medlem av klanen känner ett instinktivt behov av att lägga territorier, resurser och personer under sig, likt de drakar som pryder klanens symbol. I gamla tider var klanen strikt territoriellt uppdelade. Varje elder mutade in sitt område och tolererade inga utmaningar. Människor kuvades med skräck och terror och inkräktare slogs skoningslöst tillbaka. Till och med childes betraktades som egendom och utsattes för blodsbandet i till och med högre grad än andra klaner. Men yngre Tzimisce känner också behovet av att äga, och utan utrymmet att muta in sitt eget område gjorde klanen uppror mot sina äldsta medlemmar under det första anarkupproret. Tzimisce kom att bli en av de mest utmärkande klanerna i Sabbaten, men alla valde inte den vägen. Vissa medlemmar av klanen höll sig utanför sekterna för att styra över sig själva på sina egna villkor. Vissa konservativa, gamla delar av klanen drog sig tillbaka till sina domäner i Östeuropa och ignorerade världen utanför.

I århundraden förekom bara klan Tzimisce i skräckhistorier bland Camarillan. Monster så långt bort från sin mänsklighet att de inte kunde ses som personer, synonyma med Sabbatens våldsamhet och barbarism. Under åren började dock ett antal av klanens medlemmar skifta över till anarkrörelsen, något som blev mer accentuerat i och med Gehennakrigen och Andra Inkvisitionen. Yngre, ambitiösa medlemmar började dyka upp i anarkdomäner i förhoppning om att kunna karva ut ett eget område där, fria från klanens äldre medlemmar. En betydligt mindre del av de mer konservativa delarna av klanen har också sökt sig till Camarillan, men dessa är anmärkningsvärt få. Camarillans tolerans är låg för Tzimisces gränslösa girighet och deras omänskliga excesser.

Klanen tar ägandeskap till sin mest extrema nivå och praktiserar en förvriden version av Protean som kan omforma kött och ben. Tzimisce kan skapa groteska konstverk av mänskliga kroppar och omforma sina ghouls till perfekta stridsmaskiner. Etiken i det här bekymrar sällan medlemmar av klanen eftersom en Tzimisce betraktar människor och ghouls som sin privata egendom. De av klanen som i dessa nätter är anarker har oftast en mer funktionell och estetisk syn på sin speciella talang, men i Sabbaten finns Tzimisce som omvandlat sin förmåga att omforma kött och ben till något som mest liknar en religion, ett jagande efter perfektion så främmande från mänsklighet att det till och med inspirerar till skräck och terror hos besläktade.

Tzimisce som tillhör anarkerna är oftast yngre, drivna besläktade som är mer intresserade av konkreta saker som inflytande, egendomar, jaktmarker och domäner än något pseudo-religiöst korståg. Klanen är oftast anarker eftersom de ger dem en bättre position att ackumulera sådant de är intresserad av, då det bästa sättet att göra anspråk på rikedomar och domäner som ofta tillhör Camarillan är att ansluta sig till deras fiender. Anarkerna delar också Tzimisces individualism och hat mot elders i större grad. I slutändan är dock varje Tzimisce fokuserad endast på sig själv, inte på några principer eller ideologier. Även i sekter ser en medlem av klanen sällan sina "kamrater" som något annat än verktyg för att uppnå sina mål och de spelar oftast med för att det gynnar dem, inte på grund av något genuint engagemang i andra besläktades frigörelse.

Tzimisce ser ofta ägandet som ett ändamål i sig och egendomarna är ett bevis på makt och status, inte nödvändigtvis verktyg att användas. Däremot bryr sig klanen inte nödvändigtvis om skicket på sina ägor. Det är inte alltför ovanligt att fastigheter eller domäner som tillhör en Tzimisce tillåts förfalla och deras ägor blir ofta tillhåll för diverse kriminella eller ljusskygga grupper. De flesta märker dock att en Tzimisce är oerhört beskyddande om ens den mest nedgångna och trasiga av sina egendomar och att få en medlem av klanen att släppa greppet om något de en gång slagit klorna i kan ibland visa sig vara en omöjlig uppgift.

Klanen har ett antal smått bisarra seder som är det närmaste man kommer en enad klankultur. Tzimisce har en djup respekt för gästfrihet, vilket gör att de både betraktar intrång i sina havens som en av de värsta förolämpningarna de kan utsättas för och är några av de mest pålitliga och beskyddande värdarna gentemot sina gäster, så länge dessa följer husets regler. I allmänhet ogillar Tzimisce klan Tremere, berättelser cirkulerar frekvent inom klanen om hur blodsmagikerna stal sin odödlighet genom att kidnappa och experimentera på medlemmar av Tzimisce långt innan Camarillans grundare. Det gör Tremere till de två sakerna som Tzimisce ogillar mest av allt: inkräktare och tjuvar. Alla yngre tror inte på dessa berättelser, men århundraden av hat är inget man skakar av sig i en handvändning.

Som klan har Tzimisce inte mycket till sammanhållning eller kärlek till sina fränder. Den farligaste motståndaren för en drake är trots allt en annan drake och de flesta betraktar sina klanfränder som värdiga rivaler, men inte mycket mer. En annan Tzimisce som är i knipa inspirerar sällan dennes klanfränder att assistera, trots allt är en annan drakes motgång ofta ett gyllene tillfälle att lägga vantarna på dennes egendomar. Det är först när gemensamma intressen eller överlevnad väger tyngre än personlig egoism som klan Tzimisce samarbetar, men vid de tillfällena är de oftast en kraft att räkna med, ofta till den nivån att eventuella rivaler ofta är tacksamma när drakarna väl överkommit sina gemensamma problem och går tillbaka till att skeptiskt observera varandra på avstånd.

Speciellt värt att nämna är den så kallade Gamla Klanen inom Tzimisce. De flesta medlemmarna av klanen är ättlingar till Tzimisce som av någon anledning lämnade Sabbaten, men den Gamla Klanen är personer vars blodslinjer aldrig var en del av sekten till att börja med. Fram till Gehennakriget var de flesta medlemmar av den Gamla Klanen elders som på grund av sin ålder och styrka lyckats hålla sig och sina domäner fria från Sabbaten och i århundraden följt traditioner och seder som fallit i glömska inom resten av klanen eller ratats som alltför utdaterade till och med av Camarillan. De flesta av dessa elders har kallats till Gehennakriget, men deras childes som är minst lika traditionella och bakåtsträvande som sina skapare har tagit över ansvaret för sina mästares ägor och domäner. Den Gamla Klanen föredrar att vara obundna, men i situationer där de tvingas välja så är de Camarilla. Dess medlemmar är alltför bundna av uråldriga seder och traditioner för att attraheras av anarkernas individualism. Den Gamla Klanen betraktar sina klanfränder bland anarkerna som något bättre än Sabbaten, de gör i varje fall försök att hitta tillbaka till klanens rötter, men ser i regel alla andra grenar av klanen än sin egen som bleka skuggor av Tzimisces forna storhet. Väldigt lite konkret är känt om den Gamla Klanen ens av andra Tzimisce och de är ofta föremål för diverse skrönor och spökhistorier. Den Gamla Klanen är de primära utövarna av Koldunic Sorcery och de enda som kan lära traditionen vidare.

Kända medlemmar

De Äldste (?)

En trio av medlemmar av den Gamla Klanen som styr Växjö. De Äldstes ålder är helt okänd, annat än att de definitivt inte är några neonater. De ska ha tagit kontroll över staden redan under 1400-talet, men det är oklart om de Äldste som idag styr Växjö är samma personer som erövrade den en gång i tiden. Deras inflytande är konstant närvarande i staden som formellt styrs av deras underordnade Magnus Grip. De levererar sina önskemål via kommandon, dekret och brutala demonstrationer av sin makt. Elementen tycks lyda de Äldstes kommandon och stormar, plötsliga eldsvådor och lokaliserade översvämningar har tidigare drabbat besläktade som utmanat dem. De flesta i Växjö hanterar de Äldste som en permanent naturkraft man behöver anpassa sig efter. Nominellt tillhör de Camarillan, men sannolikt är de egentligen mer obundna.

Samuel Rosenkrantz (Ancilla)
Biskop över Church of Caine i Trondheim, och därmed i praktiken överhuvud för större delen av alla kultens församlingar i Skandinavien. Samuel förrådde Sabbaten gott och väl ett århundrade innan det blev trendigt och sålde ut en stor mängd av sektens medlemmar i början av 1900-talet i utbyte mot vissa fördelar. Han deltog aktivt i kriget i Trondheim och fördelades en domän över området runt Nidarosdomen (Trondheims katedral). Biskopen är relativt ointresserad av sektkonflikter, utan arbetar för att expandera kyrkans inflytande och sprida Caines ord. Dock har han tungt inflytande i Trondheim eftersom kulten har medlemmar från båda sidor sektgränserna. Han är en mästare på att skulptera kött och ben, men är inte en anhängare av den monstruösa transhumanism som hans klanfränder i Sabbaten förespråkar.

Liselott Weiss (Neonat)
Elysieväktare över anarkernas gemensama elysium i Malmö. Hon är erkänt effektiv i sin roll och så opartisk som de realistiskt sett är möjligt att vara som elysieväktare i en stad som Malmö. Liselott är smått territoriell runt elysiet, till graden att hon inte accepterar andra anarker, inte ens baroner, som försöker diktera hur regler ska följas. Hon föraktar tunnblod och även om de inte direkt är bannade från elysium så är det mest för att ingen hittills har varit dum nog att ta med en av dem dit. Liselott är inte heller överdrivet förtjust i större delen av anarkerna från Göteborg, som upprepade gånger stört hennes elysium och försökt predika om tunnblodens förträfflighet. Det här har lett till att större delen av anarkerna från Göteborg inte längre omfattas av elysiefriden om de besöker Malmö.

Disciplinerna

Animalism: Gamla sägner säger att en härskare är länkad till sitt land och allt som bor där. För Tzimisce är ingenting bortom deras kontroll, varken djur eller människor. Disciplinen används ofta för att tvinga till och med djurlivet att underställa sig en Tzimisce, eller besten själv.

Dominate: När lydnad behöver forceras så är Tzimisce mer än kapabla att påtvinga sin vilja. Det finns sällan någon subtilitet i deras användning av disciplinen och klanen har för vana att konstant utsätta sina tjänare för dess krafter tills deras personlighet har formats på det sätt vampyren önskar.

Protean: Tzimisce praktiserar en förvriden form av Protean kallad Vicissitude som istället för de mer traditionella användningarna är kapabel att forma kött och ben hos människor, djur och besläktade. Kraften är extremt mångsidig och kan användas allt ifrån att snygga till sitt eget utseende till att skapa monströsa stridsghouls som knappt går att känna igen som människor.

Förbannelsen: ägandet

Tzimisce känner ett band till det de äger till den grad att deras dagsömn plågas av mardrömmar om de inte håller sin egendom under konstant uppsikt. En Tzimisce måste sova omgiven av det som hen betraktar som sitt. Vad detta är varierar från karaktär till karaktär, men kan vara saker som fysisk egendom, tjänare eller jord från sitt territorium om karaktären har en domän. Egendomen kan vara vad som helst, men måste vara något karaktären realistiskt kan muta in, fysiskt kontrollera eller förvara, så alltför abstrakta saker räknas inte. Deras fokus på ägandeskapet gör också att Tzimisce inte kan gå in i en annan persons hem utan att bli inbjuden. Blodet respekterar denna mest uråldriga av lagar och gör det omöjligt för en Tzimisce att inkräkta utan godkännande.

Spelsystem:
Dagtid måste karaktären vara omgiven av det hen betraktar som sitt. Är det ett område så räcker det att sova på området eller omges av jord därifrån. Är det personer, exempelvis ett gäng eller en kult, så måste karaktären omges av dem. Om villkoret inte uppfylls så får karaktären en kumulativ -1 per nivå i blood potency på sitt MV per natt. Det här avdraget sjunker sedan med en nivå per natt som karaktären sover omgiven av sin egendom.
Utöver det så kan karaktären inte heller gå in i någons hem utan att först ha blivit inbjuden. Ett "hem" definieras som en byggnad som åtminstone en människa regelbundet sover i. Lägenheter, villor och radhus påverkas, samt de delar av hotell och vandrarhem där folk sover. Däremot inte offentliga byggnader som bibliotek, kyrkor eller liknande där alla implicit är inbjudna. Vampyrers haven räknas bara om en minst en ghoul regelbundet sover där. En inbjudan kan inte forceras fram med discipliner, men det är inga som helst problem att använda blodsband, bedrägeri och rena lögner för att säkra en inbjudan. Karaktären kan bara forcera tröskeln om hens liv bokstavligt talat hänger på det, och tills hen lämnat byggnaden halveras både hens AV och MV och karaktären är oförmögen att använda discipliner. En Tzimisce som tvingats in i någons hem mot sin vilja (exempelvis om hen blivit pålad och infångad) får inte samma nackdel, men känner en stark impuls att lämna byggnaden så fort möjligheten finns. På grund av detta kan en Tzimisce inte ha Sandman som jaktpreferens.

Blodslinjer

Gamla klan Tzimisce

Reliker från en svunnen tid som håller klanens gamla traditioner och seder vid liv trots de senaste årens många förändringar. Mästare över koldunism som håller såväl människor som naturkrafterna i sina domäner i ett järngrepp.