Hecata | gonight.se

Det är fascinerande tider vi lever i...

Allsmäktiga monoliter faller till aska samtidigt som gamla, bortglömda koncept reser sig från de döda.

Men så här har det alltid varit, vilket alla känner till som är väl förtrogna med sådana saker.

Allt som har rest sig måste falla, men det som en gång fallit kan resa sig igen.

Vilka är familjen Hecata?

Hecata, oavsett vilken gren de tillhör, har till största delen sitt ursprung i Cappadocius. Han var en av den mytologiska tredje generationen och grundaren av den klan som bar hans namn. Under medeltiden existerade det bara en klan som kommenderade döden, men åratal av allt för generösa omfamningar hade lett till en överpopulation. Under 900-talet samlade Cappadocius sin klan och förseglade de som inte nådde upp till hans standard för klanen i en krypta i Kaymalaki i Turkiet. Tusentals medlemmar av klanen dömdes till att långsamt förtäras av sin blodstörst tills enbart femtio fanns kvar, vilka lyckades fly till dödsriket men fann sig fångade på andra sidan, oförmögna att återvända till verkligheten och livnärda enbart av sitt hat gentemot sin klangrundare. Cappadocius själv kom att möta sitt öde på 1400-talet när en av klan Cappadocians egna blodslinjer, Giovanni, iscensatte en kupp och diableriserade de äldsta i klanen. Familjen Giovannis överhuvud, Augustus Giovanni, diableriserade Cappadocius och utlovade åt sin familj en bättre framtid än vad de hade förutsett under klan Cappadocian.

Camarillan accepterade vid sitt grundande detta som en ”intern dispyt” och undvek att agera, förutsatt att klan Giovanni höll sig strikt neutral mellan sekterna. Giovanni gjorde sig kända för att vara lika mycket en familj som en klan, fokuserade i lika stor grad på affärer och pengar som att kommendera de döda. De fick också ett välförtjänt dåligt rykte för sådant som till och med besläktade rynkar på näsan åt: incest, nekrofili, svart magi och övriga vidriga seder som hölls i liv i en kultur där familjen var viktigare än något annat. Det pratades i de högre skikten inom klanen om en storslagen plan för att, i sinom tid, riva ner gränserna mellan levande och döda och göra klan Giovanni till mästare över båda.

Foto: go:night - Tobias Svensson

Dessa planer blev huvudsakligen irrelevanta från 90-talet och framåt. På något sätt lyckades de femtio Cappadocier som fångats i dödsriket tusen år tidigare att ta sig ut. Med Cappadocius död sedan länge så riktade de istället in sin vendetta på de som hade stulit hämnden från dem: klan Giovanni. De tog sig ett nytt namn: Harbinger of Skulls. Samtidigt ryktades det att en gren av klan Cappadocian hade överlevt genom att gömma sig i västindien och förändra sin klansvaghet tills de såg ut som vandrade lik, men också var mästare på Vodou och att kommunicera med den andra sidan. När Andra Inkvisitionen fick tillgång till informationen från SchreckNet 2004 så var klan Giovanni en av de som drabbades hårdast. Mycket av klanens makt fanns placerad i centraliserade företag och kapital, oftast banker, i jämförelse med exempelvis klan Ventrue som i högre grad investerade i egendom, inflytande och resurser som snabbt kunde likvideras och flyttas runt.

Detta visade sig vara ett misstag...

En stor del av klanens kapital konfiskerades av Andra Inkvisitionen, även om man inte lyckades rubba dem från högkvarteret i Venedig. Detta lyckades dock Harbinger of Skulls med när de 2010 anföll Venedig och mördade klanens övre skikt. De var inte ensamma, för många inom klanen hade börjat tröttna på Augustus Giovannis vaga utfästelser samtidigt som världen tycktes rasa ihop. Många yngre Giovanni, ivriga att ge igen på klanens inre hierarki som systematiskt utnyttjat och beordrat dem, var villiga medhjälpare. I slutändan var Augustus Giovanni försvunnen och klanens inre krets var splittrad. I mindre turbulenta nätter skulle alla inblandade ha gått skilda vägar efter det, men den Andra Inkvisitionen och Gehennakrigen gjorde det tydligt att överlevnad skedde i grupp. Därför skickades istället ett bud till alla medlemmar av klanen som härstammar från Cappadocius att mötas i Venedig för en ”familjemiddag”.

De tre huvudsakliga delarna visade sig vara Giovanni, Harbinger of Skulls och Samedi från västindien. Utöver det kom också besökare från en mystisk blodslinje från Indien kallad Nagaraja som också praktiserade nekromanti och som förde med sig underliga berättelser om en stad i dödsriket från vilken de hade flytt. Dit anlände också Lamia, en blodslinje som en gång varit klan Cappadocians beskyddare och länge ansetts som utrotade. De olika blodslinjerna, baserat på sitt huvudsakligen gemensamma ursprung, valde att enas som en klan, för familjen kommer alltid vara starkare än en enskild person. En av de oförklarliga bieffekterna av den här enigheten har varit att blodslinjernas svagheter och klanförmågor börjat harmoniseras. Hecata var från början fem väsentligt olika blodslinjer med olika förmågor och svagheter, men personer som omfamnats de senaste åren har börjat utveckla samma drag oavsett vilken linje hens sire tillhörde. Även de flesta yngre medlemmar som omfamnats in i övriga linjer har visat tecken på det här.

Om allt detta är dock övriga besläktade relativt okunniga. Konflikterna inom Hecata skedde avskilt och diskret, inte för allmän beskådan. Klanen är något så ovanligt i dessa nätter som en genuint obunden klan. Hecata håller familjen närmast, men alla andra är inte att lita på, eller verktyg att utnyttjas. Klanens position är möjlig för att de har monopol på förmågan att kommunicera och binda spöken. En klan med tillgång till tusen osynliga spioner eller vittnesmålen från varje person någon har dödat har ett anmärkningsvärt verktyg till sitt förfogande, och de flesta besläktade är på sin vakt för de som kan kommendera över liv och död. Giovanni är fortfarande ansiktet utåt, som affärsmännen och det ”kända varumärket”, men i skuggorna lurar Harbingers of Skulls för att krossa Hecatas fiender, Samedi rör sig i stadens underskikt och utnyttjar de vidskepliga och kriminella, Lamia vandrar bland anarkerna och berättar om gudinnan Lilith medan Nagaraja tar sin betalning i blod och kött.

Disciplinerna

Auspex: Hecata ser bortom det fysiska och har länge uppskattat förmågan att varsebli det som andra inte ser. Huruvida det gäller att läsa någon annans känslor för att ge precis rätt erbjudande eller att penetrera andras illusioner och förklädnader spelar ingen roll, synen ger makt.

Fortitude: De flesta Hecata hanterar våldsamma och farliga element. Med ett konstant behov av ”råvaror” till sin mörka blodsmagi så är det inte ovanligt att hantera kriminella, desperata eller rentav själv behöva hitta lämpliga ”kandidater”. Förmågan att ta mer stryk än vanligt är ovärderlig i den sortens sammanhang.

Oblivion: Kärnan i Hecatas styrka. Till skillnad från Lasombras direkta manipulation av Avgrunden så drar Hecata styrkan från dödsriket för att manipulera entropi och själar. Deras konster är mer ritualiserade och mindre direkta, men med hjälp av den här disciplinen kan Hecata uppresa de döda, förslava spöken eller bara snabbt avlägsna ett och annat lik.

Förbannelsen: Döden kyss

När en vampyr dricker från en annan individ så skapas i vanliga fall en effekt som kallas för Kyssen – en euforisk, vissa skulle säga sexuell, känsla av njutning som underlättar vid diskret jakt och gör att ett byte kämpar emot betydligt mindre. Hecata har inte den här förmågan, snarare motsatsen. Någon som blir biten av en Hecata skriker som en stucken gris, överväldigad av intensiv smärta. Detta försvårar jaktmöjligheter för Hecata, eftersom det kraftigt begränsar deras möjlighet att jaga socialt.

Spelsystem:

Hecata kan inte ha Osiris, Scene Queen eller Siren som jaktpreferenser. Utöver det så kan de inte heller sätta några poäng i bakgrunden Herd. Alla slag för maskeradbrott vid jakthandlingar som innebär att karaktären biter sitt offer görs med +1.