Min sire var väl inte direkt överförtjust, kallade mig för ett missfoster. Sade att det var bättre om jag aldrig hade blivit omfamnad. Så det var ungefär den introduktionen jag fick. Resten fick jag lära mig på egen hand.


I vissa domäner är det lite bättre, man kan få vara i fred om man bockar artigt och håller ner huvudet. I varje fall tills man av misstag råkat förolämpa någon. I vissa städer jagar dom sådana som mig för skojs skull. Jag har hört att det inte är lika vanligt länge, men skulle du våga ta risken att chansa. Från natt till natt försöker jag överleva, men som klanlös kommer jag alltid att behöva fly till slut. Anarker? Camarilla? Oavsett vad de säger så ser de alla ner på oss öppet eller i smyg.

Foto: go:night

Disciplinerna


Caitiffer har inga klandiscipliner, men de har lättare att plocka upp och lära sig lite allt möjligt. Det är lättare för en Caitiff att lära sig krafter utanför sin klan, eftersom hen inte har en klan, men det kommer aldrig att vara lika lätt som för en vanlig vampyr att lära sig krafter från sin klan. Vilka krafter en Caitiff har är därför högst individuellt och reflekterar vilka lärare och omständigheter karaktären kan ha haft. Man hittar sällan två caitiffer som kan exakt samma saker.

Förbannelsen


En av de få fördelarna med att vara Caitiff är att de som klanlösa inte har någon klanförbannelse. De drabbas fortfarande av samma svagheter och nackdelar som alla vampyrer har.

- Varning -


Att välja att spela ett Caitiff är något som vi absolut tillåter, men det är värt att ha i åtanke att du som spelare kommer uppleva en hel del förtryckande spel som din karaktär. Caitiff får en hel del skit från det besläktade samhället och det är inte alla som vill uppleva vad som i princip är blodsrasism.

Om du inte vill utsätta dig för den typen av spel så rekommenderar vi att du väljer en annan klan.

Vad är en Caitiff?


Ibland, när en vampyr ska omfamna ett nytt childe, så går inte allt som det ska. På grund av ren otur, en olycka under omfamningen, andra ockulta omständigheter eller alltför hög generation så omfamnas den nya vampyren utan några kännetecken för den klan som hens sire tillhör. Resultatet blir en caitiff, en person som har alla generella kännetecken för vampyrer men i övrigt är helt klanlös. Personen lider inte av någon klanförbannelse, eftersom hen inte har någon klan, men har inte heller någon särskild talang för specifika övernaturliga krafter. Caitiffer lär sig istället krafter allt eftersom, beroende på tillgången till lärare eller vad de kan plocka upp instinktivt. De betraktas dock som något skamligt i vampyrernas samhälle, framför allt bland de högre klanerna som sätter större vikt vid blodslinjer och släktskap. Att ha omfamnat en Caitiff är förnedrande och det är inte helt ovanligt att en sire helt enkelt försöker mörda sitt childe när hen upptäcker det. Klanerna har olika perspektiv på Caitiffer, men knappt någon av dem är positiva. Till och med klaner av utsatta, som Malkavian eller Nosferatu, behandlar sina Caitiffer med förakt, kanske just för att de inte delar sin sires utsatthet. Det enda direkta undantaget är klan Gangrel som i första hand värdesätter förmågan att överleva snarare än blodslinjer och ätter. En Caitiff vars sire är en Gangrel kan få en viss respekt av klanen om hen visar en förmåga att överleva, och Gangrel anstränger sig inte märkvärt för att göra livet surt för sina caitiffer.


Caitiff som ”titel” kan också omfatta vampyrer som av en eller annan anledning gjort så illa ifrån sig att deras klan deklarerat dem som klanlösa. I vissa fall kan det här ske om en person väljer att tillhöra ”fel” sekt, vilket exempelvis är väldigt vanligt för medlemmar av klan Ventrue som är anarker. Den sociala statusen för båda grupperna av Caitiffer är dock densamma, personerna behandlas som mindre värda, misstag som aldrig borde omfamnats. Förutom att de saknar den relativa sociala tryggheten som en klan ger så har de ingen status att tala om, deras åsikter tas aldrig på allvar och en Caitiff kan i bästa fall skaffa sig en position där hen gör skitjobbet åt någon annan. Diskrimineringen är värre i Camarillan än i anarkrörelsen, men anarkerna är egentligen inte ytterst några förespråkare för Caitiffers rättigheter heller och behandlar dem bara marginellt bättre.


Caitiffer har funnits så länge det funnits vampyrer, men de har blivit vanligare på senare år då vampyrer av högre generation försökt omfamna. Den enda trösten är att de i varje fall betraktas som mer högre stående än tunnblod. En caitiff är kanske ett klanlöst avskum, men till skillnad från tunnbloden så är hen i varje fall en vampyr.