Nagaraja

Bland Hecata är Nagaraja sannolikt den minsta blodslinjen med ett fåtal medlemmar spridda över Europa och en större koncentration av linjen runt Ostasien och mellanöstern. Blodslinjen ska ha sitt ursprung i ett hus av indiska nekromantiker som färdades in i dödsriket men i både sina ambitioner i att bemästra döden och affärer i de levandes värld hamnade i konflikt med besläktade från Ministry. För att bättre kunna bekämpa de besläktade med sina egna vapen och anpassa sig bättre till att vandra i de dödas värld genomgick vissa av magikerna frivilligt en ritual för att förvandla dem till besläktade. Blodslinjen, Nagaraja, har existerat i skuggorna sedan dess. Deras egna berättelser är något tvetydliga, men de flesta Nagaraja är överens om att blodslinjen tidigare styrde delar av dödsriket innan någon form av katastrof tvingade en del av deras medlemmar därifrån. Många har dock aldrig satt sin fot där och spenderat sina liv i den mänskliga världen med att bemästra sin kontroll över döden. Likt sina förfäder har Nagaraja en tendens att värdera insikt, kunskap och visdom högre än rå styrka.

Blodslinjen är för liten för att ha någon avancerad organisation, så Nagaraja är oftast ensamvargar som studerar sin magi och utför sina experiment enskilt. Det finns dock en mästare/lärling-dynamik mellan en sire och dennes childe, men sällan blir blodslinjen mer organiserad än så. Eftersom både blodslinjens förbannelse och nekromantins natur har en tendens att uppfattas som motbjudande av andra besläktade och skapa panik hos människor så har en Nagaraja ofta sitt haven i utkanten av en domän eller dold någonstans där ingen kan hitta den. Efter att blodslinjen ”adopterades” av Hecata så har Nagaraja börjat arbeta mer tillsammans med sina ”kusiner”, men de har ofta en roll som specialister inom nekromanti, speciellt när det gäller dödsriket.

Nagaraja omfamnar alltid folk som har ett intresse för döden utan att själva skapa den. Så obducenter, läkare, akademiker, begravningsentreprenörer och liknande är betydligt mer sannolika kandidater för omfamningen än mördare och torpeder. Ett intellektuellt intresse för döden och vana vid att se lik hjälper, har många äldre Nagaraja insett, ett childe med att vänja sig vid blodslinjens inriktning och underlättar hantering av deras förbannelse.

Som en del av omständigheterna runt hur Nagaraja skapades så tvingas de att äta levande kött förutom att dricka blod, något som många inom blodslinjen anser beror på den negativa karma deras förfäder ackumulerade genom att frivilligt döma sig själva till att bli besläktade. De accepterar ett mer filosofiskt perspektiv på behovet och ser det ofta som både spirituellt och fysiskt för att bättre hantera nödvändigheten av att vara kannibaler. Eftersom blodslinjen skapades för att bekämpa Ministry så har alla Nagaraja ett instinktivt ogillande mot besläktade som tillhör den klanen. En Nagaraja kommer inte att förlora sig till frenzy av att se en Ministry, men de kommer konstant tolka det som en av Sets barn gör eller säger i sämsta möjliga ljus. Konflikter är därför vanliga mellan dem och varje sire oftast gott om avskräckande berättelser om Ministry att berätta för sitt childe som ytterligare förstärker hatet som nekromantikerna känner för Sets childes.

På grund av sin förbannelse så har en Nagarja nästan alltid lägre grad av mänsklighet än andra besläktade. Å ena sidan gör det att de sällan har särskilt mycket av de moraliska problemen associerade med vare sig nekromanti eller livet som besläktade i allmänhet, men de betraktas ofta som monster till och med av andra besläktade.

Speciella regler

Nagarajas klandiscipliner är Auspex, Dominate och Necromancy. De ersätter också klan Hecatas vanliga förbannelse med sin egen enligt nedan:

Förbannelsen: onaturlig hunger

Förutom hungern efter blod, som alla besläktade känner, så har alla Nagaraja också ett behov att äta människokött. Köttet måste vara relativt färskt, inte mer än några nätter gammalt, så utan magi är det svårt att lagra. En Nagaraja som ignorerar den hungern påverkas inte på samma sätt som om de inte dricker blod, men de blir fysiskt svagare tills de tillfredsställer behovet. Mer humana medlemmar av klanen försöker ofta hitta färska kroppar genom att exempelvis jaga på bårhus eller liknande, medan mer pragmatiska inte har några problem att bara tömma människorna de jagar i vanliga fall och ta med kroppen till sitt haven. Förr eller senare hamnar varje Nagaraja i en situation där hen tvingas döda medvetet för att tillfredsställa hungern, så medlemmar av blodslinjen som inte är helt nya har alltid en lägre mänsklighet än vanligt. Förbannelsen ger också en Nagaraja sylvassa tänder i båda käkarna istället för deras vanliga som är bättre på att slita sönder kött och krossa ben, lite som hos en haj. De här tänderna kan inte fällas in, vilket har lett till ordspråket att en Nagaraja aldrig ler förutom när den har hittat sitt nästa offer.

System: En Nagaraja som är äldre än en fledgeling startar alltid spel med en nivå lägre mänsklighet än normalt. Karaktären måste äta kött motsvarande en människokropp av vuxen storlek i månaden. Ignorerar karaktären hungern så får hen -2 AV som sedan ökar med -1 varje ytterligare månad som hen inte äter. Karaktären har också skarpa tänder i hela munnen, vilket ska representeras på lajvet.