Även om det kan vara svårt att tro så finns det besläktade över hela världen. Här finner du mer information om ett antal domäner både inom rikets gränser, men också från olika länder runt om i europa.
Malmö
Staden var fram till sent 1600-tal i praktiken en koloni till Köpenhamn. Stadens prins utsågs i praktiken av Cedersköld i Köpenhamn, något som möjliggjordes eftersom Skåne var dansk mark. Det hade gjorts försök till självständighet, men det slogs alltid brutalt ner av Köpenhamn. Freden i Roskilde i slutet av 1600-talet förändrade kraftigt situationen. Med Malmö nu placerad på svensk mark så initierade Joaqim Ståhlbrand av klan Ventrue en kupp som använde hans kopplingar inom svensk militär för att avsätta det dåvarande styret och kasta ut "danska marionetter" från alla maktpositioner i domänen. Vissa menar att en anmärkningsvärd del av dessa förrädare visade sig vara rivaler till Ståhlbrand själv, men den sortens pragmatiska nepotism var i linje med vad som var normalt för Camarillan. Under Ståhlbrands pro-svenska linje blev Malmö under de kommande åren helt fritt från danskt inflytande på de besläktades sida.
Gentemot Köpenhamns fokus på kulturen så fokuserade Ståhlbrand på att gynna industrin. Malmös politik har alltid karaktäriserats av ett hämndbegär mot Köpenhamn och båda sidorna har fört ett krig i skuggorna där målet varit att kolonisera motparten och skapa en sammanhållen domän över Öresund. I efterförloppet av konklaven i Prag så betraktade Malmö kriget om Köpenhamn med ett visst mått av skadeglädje, men skrattet fastnade sannolikt i halsen när anarkrörelsen i Malmö själva gjorde uppror mot Ståhlbrands styre. Även om prinsen inledningsvis genomförde framgångsrika kirurgiska anfall mot de numerärt överlägsna anarkerna så drevs Camarillan 2014 ut ur domänen. Ståhlbrand och det som var kvar av hans styre etablerade en domän i exil i Lund. Vissa menar att han enbart slickar sina sår och samlar kraft för att återta Malmö, men ingen är säker på vad Ståhlbrands planer är i nuläget. Anarkerna i Malmö kunde samtidigt inte enas runt en gemensam syn på domänen. Det inrättades ett "revolutionärt råd" som mer kom att fungera som en diskussionsklubb än ett styrande organ. I nuläget är Malmö uppdelat i åtta olika domäner med varsin baron som var och en har en helt annorlunda syn på hur en anarkdomän bör se ut. Revolutionsrådet är så nedtyngt av diskussioner och lyckas sällan enas runt någonting annat än de mest självklara överenskommelser, som maskeraden.
Stockholm
Sveriges huvudstad har alltid varit speciell. Baserat på gamla nordiska traditioner att välja sin kung så valde de första besläktade i landet att helt enkelt applicera samma princip på prinsen. I och med demokratin och parlamentarismens införande så skapades i Stockholm ett intressant system. När det mänskliga samhället går till riksdagsval vart fjärde år väljer de, lyckligt ovetande, också vilka besläktade som ska sitta i Stockholms motsvarighet, den Urtida Riksdagen. Mandaten är inte kopplade till specifika partier, utan till intressen. De besläktade som framgångsrikt lyckats manipulera det mänskliga samhället att i valet gynna deras intressen får mandat och dessa väljer sedan domänens furste.
Under större delen av domänens period så har Gustav Sörensson av klan Brujah varit furste över Stockholm, emellanåt utkonkurrerad av Christina Appfelquist av klan. Klan Brujah har alltid haft en mer respekterad position i domänen och är mer i linje med klanens uråldriga arv som krigar-poeter än moderna ligister.
Av den anledningen så har anarkrörelsen aldrig haft något direkt inflytande, inte heller efter konklaven i Prag. Större delen av alla Brujah i Stockholm är Helener och har inte mycket till övers för anarkrörelsen. Anarkerna har därför levt i stadens mer utsatta områden och grupperna utan inflytande kallar Camarillans system för "Gråstaten". Det senaste valet har skapat en lika kaotisk situation hos de besläktade som i människornas samhälle. Sörensson har lämnat domänen för mellanöstern och representeras i sin frånvaro av ett coterie av yngre vampyrer som utmärks av sitt förakt för anarkrörelsen. Christina Appfelquist tog under en mandatperiod över positionen innan hon också konkurrerades ut av den nuvarande fursten Gerhardt Richter av klan Toreador. Richter har visat sig väl anpassad till det moderna samhället med en stark förankring till Camarillans traditionella värderingar. Furstens mest uttalade politik har dock varit fientligheten med tunnblod. Även om Stockholm aldrig var särskilt välkomnande mot tunnblod så har domänen de senaste åren blivit alltmer repressiv. Det här har snarare stärkt Richters politiska stöd än motsatsen och trots Stockholms stundtals turbulenta politik så förblir domänen Camarillans starkaste fäste i Skandinavien för närvarande.
Uppsala
Östra Aros var en sparsamt befolkad domän fram till slutet av 1400-talet när universitetet etablerades. Klan Tremere såg möjligheterna i universitetet och etablerade tidigt ett chantry och en betydande närvaro i staden. I linje med klanens vanliga principer så eftersträvade man inte alltför publika positioner, men blodsmagikernas närvaro i Uppsala, i synnerhet kring universitetet, var uppenbar. Prinsen vid millennieskiftet var en äldre ancilla av klan Ventrue vid namn August Ström, men det var en öppen hemlighet att den riktiga maktfaktorn i domänen var senechal Fredrika Silversköld av klan Tremere. Efter att anarkupproren störtade styrena i Köpenhamn och Malmö så gjorde anarkrörelsen ett försök att störta styret i Uppsala. Det var delvis lokala krafter i kombination med vissa extrema element från Malmö som reste för att föra vidare revolutionen. Uppsala, en mindre domän med en yngre furste, sågs som en lätt måltavla. Det hade inte kunnat vara mer felaktigt.
Så fort anarkerna satte fot i domänen så verkade styret konstant veta var de var. Sheriffen och hans hounds utförde framgångsrikt attack efter attack mot anarkerna där de var som mest sårbara, som om de redan visste alla anarkernas svagheter. De sista resterna av upproret föll när de försökte anfalla klan Tremeres chantry och slets i bitar av magiska skydd och byggnadens försvarare.
Efter det misslyckade upproret så deklarerade furst Ström att anarker nu var förbjudna enligt domänsrätten att befinna sig i Uppsala. Eventuella överträdelser skulle bestraffas med döden på plats, något som visade sig stämma när sheriffen natten därpå följde furstens dekret och började rensa ut kvarvarande anarker i domänen. De anarker som fortfarande levde flydde från domänen. En stor del slog sig ner i mindre orter utanför Uppsala, men några flydde så långt som till Malmö. Att bege sig till Uppsala är i nuläget liktydigt med självmord för Anarker. Klan Tremere tycks ha en onaturlig förmåga att lokalisera inkräkrare ovanligt snabbt, vilket leder till att försök att smyga sig in hittills varit fruktlösa.
Köpenhamn
Danmarks huvudstad var fram tills nyligen en gammal Camarilla-domän. Domänens långvariga prins, Katarina Cedersköld av klan Toreador, var en stor sponsor av stadens kulturliv och skapade en modern, kosmopolitisk domän, i varje fall om man var Camarilla. Avvikande element som anarker och obundna klaner hölls konsekvent borta från de fina salongerna och ignorerades, i varje fall när de inte spontant utsattes för försök till fördrivningar eller trakasserier när någon finare medlem av domänen visade ett intresse för områden med för många anarker. Områden som Christiania fungerade länge som en fristad för anarker, vilka bildade små "domäner" med baroner som försökte beskydda sina områden mot Camarillan. Efter konklaven i Prag nådde situationen i Köpenhamn en kokpunkt. Anarkernas antal hade då vuxit sig så stort att man enades under den gemensamma visionen av den karismatiska Christina Pedersen av klan Toreador som ledde anarkernas uppror. "Kriget om Köpenhamn" var en lång, utdragen affär som pågick under 2012-2013 och till sist slutade med att de sista resterna av prins Cederskölds styre drevs ut ur domänen. Anarkerna delade upp staden i flera olika domäner med en baron som överser varje område. Pedersen fungerar som baron för hela Köpenhamn, en slags skiljedomare och ordförande för rådet som alla baronerna bildar.
Det nya styret av Köpenhamn har varit anmärkningsvärt civiliserat, även om varje baron styr sitt område efter sin egen, individuella syn på anarkrörelsen. Man har introducerat mer alternativa former av kultur som hade varit otänkbara under Camarillans styre, som exempelvis att öppna en lokal förgrening av klubben The Asylum i Köpenhamn. Det finns en fotnot av Camarillans närvaro i Köpenhamn: klan Tremere. De lokala tremererna består huvudsakligen av Hus Carna och träffade ett avtal med anarkerna som innebar att klanen behöll rätten till området runt sitt chantry och en "observatör" i rådet. Många anarker är skeptiska till om "häxorna" faktiskt är genuint opartiska eller om de bara väntar på rätt tillfälle att störta rådet och ta kontroll över staden.
Pedersens styre har sina belackare. Vissa hävdar att det är misstänkt likt arrangemanget i en Camarilla-domän och att de gemensamma regler som rådet kommer överens om börjar bli som nya traditioner. Andra menar att ett samhälle måste ha vissa gemensamma regler och att Köpenhamn är ett gott exempel på hur Anarkrörelsen kan styra en domän på ett ordnat sätt jämfört med situationen i Berlin.
Fredrikshamn
Fredrikshamn var fram tills nyligen en gammal Camarilla-domän. Domänens dåvarande Prins, Marina Guldbrandsen av klan Brujah, styrde staden med en järnhand, men ansågs ändå vara rättvis och ärlig, för en Camarilla Prins. Prins Marina hade en del egensinniga idéer för hur staden skulle styras, och klaner som traditionelt setts som nästan enbart fotsoldater (såsom Brujah, Nosferatu och Gangrel) hade en ovanligt fri och förstående domän att bo i. År 2012, precis efter att Konklaven skett, då en stor del av klan Brujah gick över till Anarkrörelsen så skedde en förändring. Inom loppet av några nätter hade Prins Guldbrandsen förklarat att hon numera var Baron Guldbrandsen , och att staden nu var en del av Anarkrörelsen. Alla medborgare i staden gavs en chans att konvertera till Anarkrörelsen, de som vägrade blev antingen förvisade eller.. försvann.
Baron Guldbrandsen styrde sedan staden fram tills 2019, då hon plötsligt meddelade att hon skulle avgå som Baron då hon hade "ärenden" i Mellanöstern. Hon lämnade över styret av sin domän till sina två childes; Christine Guldbrandsen och Kamilla Guldbrandsen och domänen delades i två. Det var till en början en något fredlig övergångsperiod men sedan dess har de båda syskonen blivit allt mer skilda i sina åsikter om vad som är bäst för staden. Elysium blir ofta skådeplatsen för deras högljudda argumentationer, och följare av dem har en tendens att spöa upp varandra, förstöra varandras ägodelar, havens och liknande.
Helsingfors
Finland har länge haft en äldre och större mängd besläktade än de andra nordiska länderna. Huvudsakligen består Helsingfors befolkning av gangrel med grupper av toreador, ventrue och enstaka malkaver. Den nuvarande prinsen, Sakari Heikkinen av klan Gangrel, är en traditionalist och en av de medlemmar av sin klan som aldrig lämnade Camarillan. Som äldre ancilla tog Heikkinen över domänen när hans sire lämnade Helsingfors för mellanöstern och har sedan dess eftersträvat att bibehålla domänen inom Camarillan till varje pris. Helsingfors är nu inte särskilt utsatt. De flesta gangrel i domänen är antingen helt obundna eller Camarilla och klan Brujah har aldrig haft särskilt stor befolkning. De få anarker i domänen vill inte ge fursten en anledning att bokstavligt talat visa klorna, utan håller en tyst tillvaro i domänen. Helsingfors är inte en domän man åker till, utan en domän man omfamnas i. Stadens besläktade är skeptiska mot utomstående. Som i resten av Finland så finns det envisa rykten om en uråldrig medlem av klan Malkavian som ligger i torpor under den frusna marken och som försöker sänka ner landet i ett evigt mörker. Det här skapar en nedtryckt känsla i domänen och medlemmar av klan Malkavian ses med ännu större skepsis än i övriga domäner.
Paris
Ju mer saker förändras, desto mer förblir de detsamma. Innan millennieskiftet var Paris en av de tre dominerande Camarilladomänerna i Europa, vid sidan om London och Berlin. Efter Andra Inkvisitionens framfart så står bara Paris kvar intakt. Domänens prins, Francois Villon av klan Toreador, styr domänen som han gjort sedan 1500-talet. Att kalla domänen "exklusiv" är en underdrift, rätten att besöka Paris, för att inte tala om att bosätta sig, är reserverade besläktade av en hlg nog klass. Fursten har inget intresse av att ta emot besläktade från "irrelevanta" eller "misslyckade" domäner, så många från mindre orter eller städer som fallit för Andra Inkvisitionen finner sig ovälkomna.
Paris är en domän där man antingen är i linje med vad fursten anser vara en perfekt vision av Camarillan eller gradvis blir alltmer utesluten från sociala cirklar och, i värsta fall, försatt i exil från domänen vid första bästa incident.
Den begränsade mängd anarker som finns i domänen lever där på Furst Villons nåder, enbart för att få hans eget hov att framstå som så mycket mer skinande och elegant i jämförelse. Paris besläktade spenderar en inte oväsentlig tid med att hålla sig uppdaterade i vilka politiska eller sociala trender som nu dominerar domänen och är oftast direkt elitistiska mot besläktade av "lägre" domäner, dvs i princip alla andra städer.
Reykjavik
Island har alltid varit av perifier betydelse. Landets isolering och begränsade befolkning har isolerat det från den senaste tidens händelser. Andra Inkvisitionen har ingen närvaro att tala om och domänen styrs som den alltid har gjort. Smilla Grimsson av klan Toreador är prins av Reykjavik och en av de tre vampyrer som finns totalt på hela Island, tillsammans med sitt childe Ragnar Asgrimsson och ytterligare en brujah. Endast de tillfälligaste besök tillåts och de tre har metoder för att försäkra sig om att oinbjudna gäster snabbt försvinner. Enda undantaget görs för en mystisk grupp obundna gangrel som praktiserar någon äldre variant av asatron. Domänen är varken Camarilla eller anark, utan genuint obunden, men för resten av Europa förblir Reykjavik en irrelevant parantes i de besläktades historia.
Venedig
I drygt fem hundra år har Venedig varit under klan Hecatas totala kontroll, något som inte nämnvärt förändrats trots Andra Inkvisitionen och Gehennakriget. Även om rykten går om interna konflikter och förändringar i det som tidigare var klan Giovanni och nu kallar sig för Hecata är de nattliga affärerna i Venedig misstänkt lika hur de alltid har varit. Domänen har ingen furste, enbart en talesperson i form av Isabella Giovanni som företräder sina äldre, mäktigare klanfränder. Det anordnas Elysium, men domänens styre ägnar sig sällan åt att förklara eller förhandla, enbart åt att deklarera. Domänen välkomnar både anarker och Camarilla så länge de följer reglerna, som i huvudsak överensstämmer med Traditionerna.
Det går att göra affärer, hålla möten och till och med slå sig ner i domänen med rätt överenskommelser, men utomstående rapporterar ofta om en känsla att konstant känna sig övervakade i domänen, och kanske är det sant. Hecata tycks få kunskap om alla överträdelser mot deras regler och överenskommelser anmärkningsvärt snabbt. Århundraden har lärt besökare i Venedig att oavsett hur många andra klaner som slår sig ner så är staden klan Hecatas hem och andra besläktade befinner sig enbart där så länge som nekromantikerna önskar det.
Amsterdam
Nederländernas huvudstad har genomgått en del förändringar sedan millennieskiftet. Stadens långtida furste Arjan Voorhes av klan Ventrue kallades till Gehennakriget under början av 2000-talet, vilket resulterade i en maktkamp mellan klan Ventrue och Toreador om kontroll över domänen. Resultatet blev att Bartholomew de Vries, Ancilla av klan Toreador, gick segrande ur konflikten och blev Amsterdams nya furste.
De Vries har spenderat de senaste 20 åren på att bygga en domän som är tillgänglig och välkomnande för Camarillan, en plats dit man kan resa för att göra affärer eller delta i domänens kulturliv. Denna öppenhet sker parallellt med domänens höga säkerhet med en effektiv gränsbevakning för att hålla anarker, tunnblod och andra oönskade borta från Amsterdams attraktiva kvarter. Domänen är speciellt uppskattad bland klan Toreador som uppskattar ett mellanting mellan Paris elitism och Hamburgs fokus på säkerhet före tillgänglighet.
Domänens gränsbevakning har ett specifikt undantag: religion. Furst De Vries, som en hängiven anhängare av religionsfrihet, har uttryckt att ingen auktoritet, inte ens Fursten, har rätt att komma mellan de troende och Gud. Därmed har till och med anarker rätt att korsa gränserna för att besöka gudstjänster, bönestunder eller liknande religiösa evenemang, så länge det är det enda de gör. Anarker har sedan länge lärt sig att Furstens straff är ännu mer skoningslöst för de som låtsas vara troende enbart för att smyga över gränserna, så numera består sådana besök oftast av genuint troende besläktade. Primogensrådet har sedan länge gett upp att försöka övertyga fursten att släppa på den här policyn eftersom det visat sig uppenbart att det är en kulle som de Vries är villig att dö på.
Oslo
Norges huvudstad har under modern tid varit en aktiv konfliktzon mellan Camarillan och Sabbaten. Sabbatens biskop Lutz Persson var under en längre tid i aktiv konflikt med stadens prins Olav Asmundsen, Vid sidan om det så har Oslo en av nordens största populationer av medlemmar av Ministry. Medlemmarna av Ministry i Oslo tillhör till stor del Jörmungandrs hall, en kult inriktad på midgårdsormen som grundades av Arnulf Jörmungandrsson i domänen under medeltiden. Hans mer karismatiska childe, Valdis Hel-Blár, bröt iväg från den här kulten och bildade sin egen som fokuserade på Loke och, hävdar Valdis, är en vitalisering av traditioner som är äldre än hennes sire. Alla dessa konflikter avstannade i praktiken i början av 2000-talet. Sabbaten försvann till mellanöstern tillsammans med Arnulf Jörmungandrsson, vilket lämnade Olav Asmundssen kvar som oinskränkt prins över domänen och Valdis Hel-Blár som den äldsta medlemmen av Ministry i hela skandinavien.
Oslo har haft en del oroligheter från anarkerna efter konklaven i Prag, men deras population var aldrig tillräckligt stor. Domänen befinner sig just nu i en intressant position efter Ministrys formella övergång till anarkerna. Valdis är i en position där hon är den äldsta medlemmen av domänen och har möjligheten att både stampa ut sin sires kult och ta över Oslo om hon lyckas ena sin klan och utmanövrera Camarillan. Många besläktade i domänen förbereder sig på en ny konflikt, men än så länge vet ingen vad som finns i domänens framtid.
St. Petersburg
Fram till konklaven i Prag var St. Petersburg huvudsakligen känd som en domän där de högre klanerna byggde framgång och välstånd på bekostnad av de mindre lyckligt lottade. Det ena styret var mer repressivt än det föregående och varken den ryska revolutionen eller murens fall gjorde något för att minska den stadiga ström av diktatorer villiga att ta upp positionen som furste. Klan Brujahs uteslutande ur Camarillan var sista droppen och domänen exploderade i ett spontant uppror vars enda gemensamma åsikt var hatet mot Camarillan och det nuvarande styret. När väl styret var förpassat till aska så fanns det ingen annan ledare och ingen direkt enighet bland anarkerna, så likt Berlin förvandlades St. Petersburg till laglös mark, åtminstone fram till 2015.
Ledarna för de tre största gängen, Yuri Ivanov av klan Brujah, Inessa Stepanova av Ministry och Artemy av klan Gangrel enades under gemensam flagg och etablerade ett baroni i centrala delen av staden. Mödosamt fick dessa tre baronen gradvis fler och fler av anarkernas gäng under sin kontroll tills de hade expanderat sitt område tillräckligt för att ha karvat ur varsinn domän med den centrala delen av staden som neutralt territorium. St. Petersburg har blivit en domän dit anarker kan resa, slå sig ner och bygga en framtid. Fortfarande är en väsentlig del av staden laglös mark, men likt vilda västern finns det möjligheter för anarker som kan tämja staden att själva bygga sig ett litet baroni. Domänen var en av de första som officiellt godkände klan Tzimisces närvaro i anarkrörelsen och ett ställe där Drakarna åtnjuter en hög grad av respekt på grund av deras bidrag till rörelsen lokalt.
Edinburgh
I skuggan av Londons fall talar få personer om vad som hände i Edinburgh några år tidigare. På order av sin levande gud färdades Roger de Camden, elder av klan Hecata och Pater av Mithraskulten till domänen tillsammans med ett antal trogna. Mithraskulten utplånade därefter systematiskt alla i Edinburgh som hade någon form av position för att sedan ta kontroll över domänen. Till skillnad från Andra Inkvisitionens långdragna belägring av London så var angreppet kliniskt, som om Camden och hans förtrogna kände till allas haven, gömställen och hemligheter. Vad som har byggt upp sedan dess är en domän organiserad efter Mithraskultens standard. Domänen är en stad där hängivenhet, ordning och styrka är minst lika viktiga som Traditionerna. En helig armé som väntar på order, och mycket av kultens inflytande har spridit sig till andra domäner i Storbritannien.
Alla besläktade i Edinburgh är inte medlemmar av Mithraskulten, men med tanke på hur central del den har i domänens nuvarande kultur är det i praktiken omöjligt att avancera till någon nämnvärd position utan att vara en av de troende. De som inte svär sig till Mithras blir inte nödvändigtvis behandlade illa, varje härskare behöver trots allt tjänare och fotfolk, men det är en tydlig skiljelinje mellan de som tagit del av kultens mysterier och de som inte gjort det. Domänen är dock aktivt fientlig mot medlemmar av Ministry, vilka har funnit det alltmer omöjligt att befinna sig där utan att utsättas för repressalier från styret eller spontant "försvinna".
Ironiskt nog har domänen blivit långt starkare och mer effektiv än vad den någonsin var under något tidigare styre. Furst Camden och hans följare manipulerar och styr det mänskliga samhället med ett syfte och kompetens som är ovanligt, så från Camarillans håll betraktar man Edinburgh som en näst intill perfekt domän, om än med vissa egenheter.
London
Sedan medeltiden var London en av den kända världens mäktigaste domäner. Så länge det har funnits vampyrer i London så styrdes staden, och resten av Storbritannien, av den uråldriga vampyren Mithras av klan Ventrue. Även om Londons furste hade sina perioder av torpor eller resor så återkom han alltid. Av sina närmaste, och sig själv, sågs Mithras som en gud i mänsklig form och kultiverade en av de största methuselah-kulterna. Under bombningarna av London under andra världskriget drevs Mithras in i torpor, och därefter är det något oklart vad som hände med honom. Vissa menar att han blev dräpt, men hans kult menar bestämt att Mithras likt fågel Fenix återföddes mäktigare än någonsin. Dessa diskussioner blev huvudsakligen rent akademiska när Andra Inkvisitionen år 2012 genomförde en enorm operation som praktiskt taget rensade London på organiserad närvaro av vampyrer. Stadens dåvarande prins, Queen Anne, föll för andra inkvisitionen och Mithras, om det nu var han, mötte domänens undergång i en sista strid som slutade med att den uråldriga vampyren reducerades till aska.
Ryktena är dock envisa om att det inte var allt. Mithras kult hade på något sätt förvarnats och lämnat domänen i tysthet innan attacken och hade inte haft välviljan att varna någon annan. I dagsläget är vampyrlivet i London mest en parantes. Staden är under intensiv övervakning av andra inkvisitionen och det existerar ingen prins, baron, elysium eller andra tecken på organiserat vampyrliv. De som finns i staden undviker övervakade områden, i synnerhet tunnelbanan, som pesten, kommunicerar endast via kodade handskrivna meddelanden och träffas aldrig i större sällskap. Det har alla drag av en motståndsgrupp under ockupation, vilket de flesta menar är en rätt korrekt syn på situationen för stadens vampyrer.
Berlin
Redan innan Andra Inkvisitionen blev en faktor så var Berlin en stad som hade upplevt åratal av problem och tumult. Under århundraden styrdes staden av den diktatoriske Gustav Breidenstein av klan Ventrue, vars brutalitet och tendens till dödsstraff inte gav honom många allierade. Det dröjde till 90-talet innan hans childe, Wilhelm Waldburg, slutligen fick nog och avsatte sin sire. Waldburgs styre blev också tillfälligt och han själv avsattes av Camarillan efter ett antal av år av oroligheter, Gehennakulter och oacceptabel aktivitet från Sabbaten. Stadens nya prins, en malkav vid namn Abraham Wolff, gjorde ett acceptabelt jobb, men prioriterade inte att hålla koll på hur många anarker som befann sig i domänen.
Detta visade sig vara ett misstag.
Efter konklaven i Prag 2008 så var populationen av anarker i Berlin så pass stor att de hade antalet att genomföra ett fullskaligt uppror. Camarillans styre störtades och domänen styckades upp i olika baronier. Det fanns dock ett undantag: när Berlin brann så valde klan Tremere att försegla portarna till sitt chantry och isolera sig. Ingen anark var modig nog att försöka forcera blodsmagikernas skydd, så chantryt och området runt det fick helt enkelt fungera som en Camarilla-enklav.
Numera är staden en röra. Anarkernas olika gäng styr gatorna och det finns ingen baron stark nog att ge någon form av ordning. Det finns kraftiga indikationer på att maskeradbrotten i Berlin börjar bli så många att Andra Inkvisitionen förbereder sig för att rensa staden på vampyrer på samma sätt som man gjorde i London.
Hamburg
Staden har i allt väsentligt klarat av de senaste turbulenta åren, även om domänen också genomlidit en del förändringar. Stadens långvariga prins Albert Schröder lämnade domänen för Gehennakrigen i mellanöstern, varpå den yngre eldern Sigismund von Brauner av klan Ventrue tog över 2006.
Som före detta Archon av Camarillan så har Sigismund gjort "säkerhet" som en av ledorden för sitt styre. Prinsen är förvånansvärt medveten om riskerna och fördelarna med modern teknologi till den grad att han har instiftat ett antal coterier vars uppgift är att hantera teknologiska frågor som han själv är för gammal för att förstå. Det här har visat sig framgångsrikt då domänen inte haft några allvarligare maskeradbrott eller större aktioner från Andra Inkvisitionen, något som många i domänen associerar med Sigismunds fokus på säkerhetsfrågor.
Även om Fursten är flexibel när det gäller moderna metoder så är han väldigt traditionell när det kommer till Camarillans ideal. Domänen har en nolltolerans mot anarker i stadens centrala, mer attraktiva områden och har förpassat de få medlemmar av sekten som fortfarande finns kvar till ytterområdena. Hamburg är i mångt och mycket en modern domän med traditionella ideal.
Det är näst intill allmän kännedom att Sigismund har som mål att Hamburg ska ta Berlins plats som den dominerande Camarilla-domänen i Centraleuropa och styret har varit förvånansvärt aktivt i att skapa politiska allianser med närliggande domäner. Hamburgs inblandning i Stockholmsinitiativet är till stor del en konsekvens av Sigismunds ambitioner och återuppbyggnaden av Göteborg är sannolikt mer av en pr-kampanj än grundat i någon genuin omsorg för domänen.
Bland den tyska Camarillan, i synnerhet hos klan Ventrue, betraktas Hamburg som ett exempel för framtiden och ett ideal för en modern domän. Anarkerna är, av förståeliga skäl, mindre förtjusta och associerar domänen mest med Sigismunds repressiva attityd mot allt som inte är Camarilla.
Wien
I århundraden har Wien varit synonymt med klan Tremere. Klanens högkvarter fanns någonstans i staden och alla andra besläktade hamnade därmed i skuggan av klan Tremeres totala kontroll över domänen. Det fanns en prins och ett styre, men de var alla marionetter åt blodsmagikerna som tänkte och sade det de blivit instruerade att tycka och säga. Domänen har uthärdat ett antal invasioner, ockupationer och bombningar. För många var Wien en symbol för klan Tremeres makt: obruten, solid och okränkbar. Ingen var därför mer förvånad än klan Tremere när Andra Inkvisitionen anföll staden 2008 och utförde ett antal kirurgiska räder mot klanens befästningar. Klan Tremeres högkvarter reducerades väsentligen till en krater och ett stort antal av deras äldsta medlemmar reducerades till aska, hamnade i torpor eller fördes iväg av Andra Inkvisitionen. Hela händelsen bortförklarades som ett terroristattentat och i nuläget befinner sig staden under speciell övervakning av FN för att "bibehålla ordningen". I praktiken innebär det att Andra Inkvisitionen är upptagen med att gräva igenom det de lyckats beslagta från klan Tremeres befästningar i staden. Kontrollen är stenhård och de flesta besläktade med vettet i behåll har sedan länge lämnat domänen åt sitt öde.
Hela anfallet orsakade den schismen i klan Tremere som utgör en av de största förändringarna i klanen på tusen år och även om traditionalisterna i klanen gärna skulle vilja driva ut Andra Inkvisitionen och återta det som rätteligen är deras så är inte ens alla tre husen gemensamt tillräckligt starka för att genomföra någonting sådant, inte än. Vissa menar dock att en domän med så mycket begravda ockulta hemligheter inte kan ignoreras särskilt länge. Vem vet vad som finns gömt i staden som skulle kunna utgöra ett hot utan klan Tremeres övervakning?
Portions of the materials are the copyrights and trademarks of White Wolf Entertainment AB, a Paradox Interactive AB company, and are used with permission.
All rights reserved. For more information please visit white-wolf.com
Any other material not produced by White Wolf Entertainment AB, a Paradox Interactive AB company including but not limited to photos, characters and story elements is owned
by go:night and it’s creators.
