Andra domäner

Även om det kan vara svårt att tro så finns det besläktade över hela världen. Här finner du mer information om ett antal domäner både inom rikets gränser, men också från olika länder runt om i europa.

Länkar till de olika ländernas domäner.

Sverige

Gentemot Köpenhamns fokus på kulturen så fokuserade Ståhlbrand på att gynna industrin. Malmös politik har alltid karaktäriserats av ett hämndbegär mot Köpenhamn och båda sidorna har fört ett krig i skuggorna där målet varit att kolonisera motparten och skapa en sammanhållen domän över Öresund. I efterförloppet av konklaven i Prag så betraktade Malmö kriget om Köpenhamn med ett visst mått av skadeglädje, men skrattet fastnade sannolikt i halsen när anarkrörelsen i Malmö själva gjorde uppror mot Ståhlbrands styre. Även om prinsen inledningsvis genomförde framgångsrika kirurgiska anfall mot de numerärt överlägsna anarkerna så drevs Camarillan 2014 ut ur domänen. Ståhlbrand och det som var kvar av hans styre etablerade en domän i exil i Lund. Vissa menar att han enbart slickar sina sår och samlar kraft för att återta Malmö, men ingen är säker på vad Ståhlbrands planer är i nuläget. Anarkerna i Malmö kunde samtidigt inte enas runt en gemensam syn på domänen. Det inrättades ett "revolutionärt råd" som mer kom att fungera som en diskussionsklubb än ett styrande organ. I nuläget är Malmö uppdelat i åtta olika domäner med varsin baron som var och en har en helt annorlunda syn på hur en anarkdomän bör se ut. Revolutionsrådet är så nedtyngt av diskussioner och lyckas sällan enas runt någonting annat än de mest självklara överenskommelser, som maskeraden.

Av den anledningen så har anarkrörelsen aldrig haft något direkt inflytande, inte heller efter konklaven i Prag. Större delen av alla Brujah i Stockholm är Helener och har inte mycket till övers för anarkrörelsen. Anarkerna har därför levt i stadens mer utsatta områden och grupperna utan inflytande kallar Camarillans system för "Gråstaten". Det senaste valet har skapat en lika kaotisk situation hos de besläktade som i människornas samhälle. Sörensson har lämnat domänen för mellanöstern och representeras i sin frånvaro av ett coterie av yngre vampyrer som utmärks av sitt förakt för anarkrörelsen. Christina Appfelquist tog under en mandatperiod över positionen innan hon också konkurrerades ut av den nuvarande fursten Gerhardt Richter av klan Toreador. Richter har visat sig väl anpassad till det moderna samhället med en stark förankring till Camarillans traditionella värderingar. Furstens mest uttalade politik har dock varit fientligheten med tunnblod. Även om Stockholm aldrig var särskilt välkomnande mot tunnblod så har domänen de senaste åren blivit alltmer repressiv. Det här har snarare stärkt Richters politiska stöd än motsatsen och trots Stockholms stundtals turbulenta politik så förblir domänen Camarillans starkaste fäste i Skandinavien för närvarande.

Efter det misslyckade upproret så deklarerade furst Ström att anarker nu var förbjudna enligt domänsrätten att befinna sig i Uppsala. Eventuella överträdelser skulle bestraffas med döden på plats, något som visade sig stämma när sheriffen natten därpå följde furstens dekret och började rensa ut kvarvarande anarker i domänen. De anarker som fortfarande levde flydde från domänen. En stor del slog sig ner i mindre orter utanför Uppsala, men några flydde så långt som till Malmö. Att bege sig till Uppsala är i nuläget liktydigt med självmord för Anarker. Klan Tremere tycks ha en onaturlig förmåga att lokalisera inkräkrare ovanligt snabbt, vilket leder till att försök att smyga sig in hittills varit fruktlösa.  

Att inte utmana de Äldste har dessvärre inte garanterat besläktades säkerhet, eftersom domänens härskare med jämna mellanrum har genomfört "gallringar" när de bestämt sig för att alltför många andra besläktade bor i Växjö. De enda klaner som har någon bestående närvaro i domänen är klan Gangrel samt mindre grupper Nosferatu och Malkaver. Staden förändrades  2010 när Magnus Grip av klan Tzimisce deklarerade praxis och sade sig tala för de Äldste. Grip har utsett ett styre, deklarerat elysium och instiftat de flesta strukturer man hittar i en normal domän utan vedergällning från de Äldste, så de flesta utgår från att han har deras välsignelse. Till skillnad från större delen av sin klan är Grip inte anark, utan tillhör Camarillan, en missuppfattning han snabbt reder ut för eventuella klanfränder som dyker upp i domänen och förväntar sig en mer förlåtande attityd.

Vid sidan om Traditionerna existerar i Växjö en rad hårda och gammaldags regler som till stor del berör domäner och jaktmarker. Flera områden i stadens utkanter, och utanför själva staden är förbjuden mark för alla besläktade och ghouls, i synnerhet klippformationen kallad "Jördrs tänder" öster om Växjö. Trots Växjös strategiska position så har domänen huvudsakligen lämnats ifred av både resten av Camarillan och anarkerna som misstänker att Grip bara är ett språkrör för äldre och omänskligare krafter.  

Danmark

Köpenhamn

Relevanta baroner: Christina Pedersen (Toreador), Mattias Andreasen (Toreador), Hanne Elgaard (Malkavian)

Övriga viktiga besläktade: Ancilla Luciano Giovanni (Hecata)

Danmarks huvudstad var fram tills nyligen en gammal Camarilla-domän. Domänens långvariga prins, Katarina Cedersköld av klan Toreador, var en stor sponsor av stadens kulturliv och skapade en modern, kosmopolitisk domän, i varje fall om man var Camarilla. Avvikande element som anarker och obundna klaner hölls konsekvent borta från de fina salongerna och ignorerades, i varje fall när de inte spontant utsattes för försök till fördrivningar eller trakasserier när någon finare medlem av domänen visade ett intresse för områden med för många anarker. Områden som Christiania fungerade länge som en fristad för anarker, vilka bildade små "domäner" med baroner som försökte beskydda sina områden mot Camarillan. Efter konklaven i Prag nådde situationen i Köpenhamn en kokpunkt. Anarkernas antal hade då vuxit sig så stort att man enades under den gemensamma visionen av den karismatiska Christina Pedersen av klan Toreador som ledde anarkernas uppror. "Kriget om Köpenhamn" var en lång, utdragen affär som pågick under 2012-2013 och till sist slutade med att de sista resterna av prins Cederskölds styre drevs ut ur domänen. Anarkerna delade upp staden i flera olika domäner med en baron som överser varje område. Pedersen fungerar som baron för hela Köpenhamn, en slags skiljedomare och ordförande för rådet som alla baronerna bildar.

Fredrikshamn

Relevanta baroner: Christine Guldbrandsen (Brujah), Kamilla Guldbrandsen (Brujah)

Fredrikshamn var fram tills nyligen en gammal Camarilla-domän. Domänens dåvarande Prins, Marina Guldbrandsen av klan Brujah, styrde staden med en järnhand, men ansågs ändå vara rättvis och ärlig, för en Camarilla Prins. Prins Marina hade en del egensinniga idéer för hur staden skulle styras, och klaner som traditionelt setts som nästan enbart fotsoldater (såsom Brujah, Nosferatu och Gangrel) hade en ovanligt fri och förstående domän att bo i. År 2012, precis efter att Konklaven skett, då en stor del av klan Brujah gick över till Anarkrörelsen så skedde en förändring. Inom loppet av några nätter hade Prins Guldbrandsen förklarat att hon numera var Baron Guldbrandsen , och att staden nu var en del av Anarkrörelsen. Alla medborgare i staden gavs en chans att konvertera till Anarkrörelsen, de som vägrade blev antingen förvisade eller.. försvann. 

Baron Guldbrandsen styrde sedan staden fram tills 2019, då hon plötsligt meddelade att hon skulle avgå som Baron då hon hade "ärenden" i Mellanöstern. Hon lämnade över styret av sin domän till sina två childes; Christine Guldbrandsen och Kamilla Guldbrandsen och domänen delades i två. Det var till en början en något fredlig övergångsperiod men sedan dess har de båda syskonen blivit allt mer skilda i sina åsikter om vad som är bäst för staden. Elysium blir ofta skådeplatsen för deras högljudda argumentationer, och följare av dem har en tendens att spöa upp varandra, förstöra varandras ägodelar, havens och liknande. 

Finland

Helsingfors

Furste: Sakari Heikkinen (Gangrel)
Härold: Auri Jaakola (Tremere)

Finland har länge haft en äldre och större mängd besläktade än de andra nordiska länderna. Huvudsakligen består Helsingfors befolkning av gangrel med grupper av toreador, ventrue och enstaka malkaver. Den nuvarande prinsen, Sakari Heikkinen av klan Gangrel, är en traditionalist och en av de medlemmar av sin klan som aldrig lämnade Camarillan. Som äldre ancilla tog Heikkinen över domänen när hans sire lämnade Helsingfors för mellanöstern och har sedan dess eftersträvat att bibehålla domänen inom Camarillan till varje pris. Helsingfors är nu inte särskilt utsatt. De flesta gangrel i domänen är antingen helt obundna eller Camarilla och klan Brujah har aldrig haft särskilt stor befolkning. De få anarker i domänen vill inte ge fursten en anledning att bokstavligt talat visa klorna, utan håller en tyst tillvaro i domänen. Helsingfors är inte en domän man åker till, utan en domän man omfamnas i. Stadens besläktade är skeptiska mot utomstående. Som i resten av Finland så finns det envisa rykten om en uråldrig medlem av klan Malkavian som ligger i torpor under den frusna marken och som försöker sänka ner landet i ett evigt mörker. Det här skapar en nedtryckt känsla i domänen och medlemmar av klan Malkavian ses med ännu större skepsis än i övriga domäner.

Frankrike

Den begränsade mängd anarker som finns i domänen lever där på Furst Villons nåder, enbart för att få hans eget hov att framstå som så mycket mer skinande och elegant i jämförelse. Paris besläktade spenderar en inte oväsentlig tid med att hålla sig uppdaterade i vilka politiska eller sociala trender som nu dominerar domänen och är oftast direkt elitistiska mot besläktade av "lägre" domäner, dvs i princip alla andra städer. 

Irland

Italien

Det går att göra affärer, hålla möten och till och med slå sig ner i domänen med rätt överenskommelser, men utomstående rapporterar ofta om en känsla att konstant känna sig övervakade i domänen, och kanske är det sant. Hecata tycks få kunskap om alla överträdelser mot deras regler och överenskommelser anmärkningsvärt snabbt. Århundraden har lärt besökare i Venedig att oavsett hur många andra klaner som slår sig ner så är staden klan Hecatas hem och andra besläktade befinner sig enbart där så länge som nekromantikerna önskar det.

Nederländerna

Domänens gränsbevakning har ett specifikt undantag: religion. Furst De Vries, som en hängiven anhängare av religionsfrihet, har uttryckt att ingen auktoritet, inte ens Fursten, har rätt att komma mellan de troende och Gud. Därmed har till och med anarker rätt att korsa gränserna för att besöka gudstjänster, bönestunder eller liknande religiösa evenemang, så länge det är det enda de gör. Anarker har sedan länge lärt sig att Furstens straff är ännu mer skoningslöst för de som låtsas vara troende enbart för att smyga över gränserna, så numera består sådana besök oftast av genuint troende besläktade. Primogensrådet har sedan länge gett upp att försöka övertyga fursten att släppa på den här policyn eftersom det visat sig uppenbart att det är en kulle som de Vries är villig att dö på.

Norge

Trondheim

Furste: Olav Asmundsen (Gangrel)
Härold: Amalie Nielsen (Tremere)

Relevanta baroner: Sigrun Eldegard (Ministry)

Sedan 1800-talet har Trondheim huvudsakligen varit en konfliktzon mellan Sabbaten och Camarillan. Sabbatens biskop Lutz Persson deklarerade ett korståg för att ta kontroll över domänen och under 1800-talet avverkade Camarillan ett antal furstar som misslyckades att effektivt motarbeta Sabbaten. Det hela ändrades när Olav Asmundsen av klan Gangrel blev Furste i början av 1900-talet. Asmundsen visade sig snabbt betydligt farligare än sina föregångare och under hans styre började Camarillan återta områden och reparera skadorna Sabbaten orsakat. Eftersom domänen var i ett krigstillstånd så passerade många moderna händelser som konklaven i Prag obemärkt förbi. När anarkerna blev en maktfaktor valde Furst Asmundsen att istället för att öppna ett tvåfrontskrig istället bilda en allians med ancillan Sigrund Eldegard av Ministry som i praktiken ledde anarkerna. Tillsammans lyckades Camarillan och anarkerna driva ut Sabbaten innan det som var kvar av motståndarsidan retirerade för att färdas till Gehennakriget.

Trondheim har sedan dess blivit lite av en unik domän där både Camarillan och Anarkrörelsen existerar i relativ harmoni. Större delen av staden tillhör Camarillan, som den starkaste sekten, men man har med avtal överlåtit delar av staden till anarkerna efter krigets slut. Båda sekterna är också förhållandevis nöjda med hur situationen ser ut. Många besläktade i domänen har tillbringat en stor del av sina liv med att slåss mot Sabbaten och är inte intresserade av att kasta sig in i en ny konflikt, i synnerhet mot någon de slagits sida vid sida med. Båda sekterna har dock sina krigshökar, Camarillan i form av individer från klan Toreador och Ventrue som anser att Asmundsen inte längre behövs som furste när kriget är vunnit och att anarkernas områden måste återlämnas, medan anarkerna har sin beskärda del av extremister som oftast är nyanlända och inte upplevt så mycket av kriget. Anarkerna har sedan krigsslutet fått två till baroner, men det är tydligt att Eldegard, som den äldsta, också sitter på mest inflytande. Anarkerna organiseras under Tinget, en församling där varje anark, för ovanlighetes skull, har rätt att närvara och tala, men bara baronerna har någon rösträtt.

Ryssland

Ledarna för de tre största gängen, Yuri Ivanov av klan Brujah, Inessa Stepanova av Ministry och Artemy av klan Gangrel enades under gemensam flagg och etablerade ett baroni i centrala delen av staden. Mödosamt fick dessa tre baronen gradvis fler och fler av anarkernas gäng under sin kontroll tills de hade expanderat sitt område tillräckligt för att ha karvat ur varsinn domän med den centrala delen av staden som neutralt territorium. St. Petersburg har blivit en domän dit anarker kan resa, slå sig ner och bygga en framtid. Fortfarande är en väsentlig del av staden laglös mark, men likt vilda västern finns det möjligheter för anarker som kan tämja staden att själva bygga sig ett litet baroni. Domänen var en av de första som officiellt godkände klan Tzimisces närvaro i anarkrörelsen och ett ställe där Drakarna åtnjuter en hög grad av respekt på grund av deras bidrag till rörelsen lokalt. 

Storbritannien

Alla besläktade i Edinburgh är inte medlemmar av Mithraskulten, men med tanke på hur central del den har i domänens nuvarande kultur är det i praktiken omöjligt att avancera till någon nämnvärd position utan att vara en av de troende. De som inte svär sig till Mithras blir inte nödvändigtvis behandlade illa, varje härskare behöver trots allt tjänare och fotfolk, men det är en tydlig skiljelinje mellan de som tagit del av kultens mysterier och de som inte gjort det. Domänen är dock aktivt fientlig mot medlemmar av Ministry, vilka har funnit det alltmer omöjligt att befinna sig där utan att utsättas för repressalier från styret eller spontant "försvinna".

Ironiskt nog har domänen blivit långt starkare och mer effektiv än vad den någonsin var under något tidigare styre. Furst Camden och hans följare manipulerar och styr det mänskliga samhället med ett syfte och kompetens som är ovanligt, så från Camarillans håll betraktar man Edinburgh som en näst intill perfekt domän, om än med vissa egenheter.

En annan stark närvaro i domänen är klan Hecata i form av familjen Dunsirn. På grund av hur mycket resurser som Dunsirn investerat i Glasgows industrier och fastighetsmarknad har Hecata stort inflytande och gör ofta affärer med anarker som behöver lån eller tillskott av kapital för investeringar eller projekt. De har därför snabbt blivit för viktiga för domänens ekonomi för att kunna hållas som fiender. Glasgow driver ett slags kallt krig med Edinburgh eftersom den senare domänen drivit ut varenda medlem av Ministry som gradvis blivit mer av en påfrestning för Glasgow att ta hand om. Samtidigt vill inte Församlingen ha ett krig med Mithraskulten eller komplicera förhållandet med klan Hecata genom öppen konflikt med Edinburghs Furste Roger de Camden, så man har diskret investerat i de få grupper av anarker som fortfarande är aktiva i Edinburgh för att se till att Camden har tillräckligt med anarker att hantera i sin egen domän för att inte börja se Glasgow som en framtida koloni.  

Ryktena är dock envisa om att det inte var allt. Mithras kult hade på något sätt förvarnats och lämnat domänen i tysthet innan attacken och hade inte haft välviljan att varna någon annan. I dagsläget är vampyrlivet i London mest en parantes. Staden är under intensiv övervakning av andra inkvisitionen och det existerar ingen prins, baron, elysium eller andra tecken på organiserat vampyrliv. De som finns i staden undviker övervakade områden, i synnerhet tunnelbanan, som pesten, kommunicerar endast via kodade handskrivna meddelanden och träffas aldrig i större sällskap. Det har alla drag av en motståndsgrupp under ockupation, vilket de flesta menar är en rätt korrekt syn på situationen för stadens vampyrer.

Tyskland

Hamburg

Furste: Sigismund von Brauner (Ventrue)
Härold: Bastian Fischer (Brujah/Hellen)

Andra viktiga besläktade: Ancilla Dragomir Zarovich (Ventrue)

Staden har i allt väsentligt klarat av de senaste turbulenta åren, även om domänen också genomlidit en del förändringar. Stadens långvariga prins Albert Schröder lämnade domänen för Gehennakrigen i mellanöstern, varpå den yngre eldern Sigismund von Brauner av klan Ventrue tog över 2006.

Som före detta Archon av Camarillan så har Sigismund gjort "säkerhet" som en av ledorden för sitt styre. Prinsen är förvånansvärt medveten om riskerna och fördelarna med modern teknologi till den grad att han har instiftat ett antal coterier vars uppgift är att hantera teknologiska frågor som han själv är för gammal för att förstå. Det här har visat sig framgångsrikt då domänen inte haft några allvarligare maskeradbrott eller större aktioner från Andra Inkvisitionen, något som många i domänen associerar med Sigismunds fokus på säkerhetsfrågor.
Även om Fursten är flexibel när det gäller moderna metoder så är han väldigt traditionell när det kommer till Camarillans ideal. Domänen har en nolltolerans mot anarker i stadens centrala, mer attraktiva områden och har förpassat de få medlemmar av sekten som fortfarande finns kvar till ytterområdena. Hamburg är i mångt och mycket en modern domän med traditionella ideal.

Det är näst intill allmän kännedom att Sigismund har som mål att Hamburg ska ta Berlins plats som den dominerande Camarilla-domänen i Centraleuropa och styret har varit förvånansvärt aktivt i att skapa politiska allianser med närliggande domäner. Hamburgs inblandning i Stockholmsinitiativet är till stor del en konsekvens av Sigismunds ambitioner och återuppbyggnaden av Göteborg är sannolikt mer av en pr-kampanj än grundat i någon genuin omsorg för domänen.

Bland den tyska Camarillan, i synnerhet hos klan Ventrue, betraktas Hamburg som ett exempel för framtiden och ett ideal för en modern domän. Anarkerna är, av förståeliga skäl, mindre förtjusta och associerar domänen mest med Sigismunds repressiva attityd mot allt som inte är Camarilla.

Österrike

Wien

I århundraden har Wien varit synonymt med klan Tremere. Klanens högkvarter fanns någonstans i staden och alla andra besläktade hamnade därmed i skuggan av klan Tremeres totala kontroll över domänen. Det fanns en prins och ett styre, men de var alla marionetter åt blodsmagikerna som tänkte och sade det de blivit instruerade att tycka och säga. Domänen har uthärdat ett antal invasioner, ockupationer och bombningar. För många var Wien en symbol för klan Tremeres makt: obruten, solid och okränkbar. Ingen var därför mer förvånad än klan Tremere när Andra Inkvisitionen anföll staden 2008 och utförde ett antal kirurgiska räder mot klanens befästningar. Klan Tremeres högkvarter reducerades väsentligen till en krater och ett stort antal av deras äldsta medlemmar reducerades till aska, hamnade i torpor eller fördes iväg av Andra Inkvisitionen. Hela händelsen bortförklarades som ett terroristattentat och i nuläget befinner sig staden under speciell övervakning av FN för att "bibehålla ordningen". I praktiken innebär det att Andra Inkvisitionen är upptagen med att gräva igenom det de lyckats beslagta från klan Tremeres befästningar i staden. Kontrollen är stenhård och de flesta besläktade med vettet i behåll har sedan länge lämnat domänen åt sitt öde. 

Hela anfallet orsakade den schismen i klan Tremere som utgör en av de största förändringarna i klanen på tusen år och även om traditionalisterna i klanen gärna skulle vilja driva ut Andra Inkvisitionen och återta det som rätteligen är deras så är inte ens alla tre husen gemensamt tillräckligt starka för att genomföra någonting sådant, inte än. Vissa menar dock att en domän med så mycket begravda ockulta hemligheter inte kan ignoreras särskilt länge. Vem vet vad som finns gömt i staden som skulle kunna utgöra ett hot utan klan Tremeres övervakning?