Camarillan

Den äldsta och, åtminstone fram tills nyligen, mäktigaste sekten. Klan Gangrels avhopp, uteslutandet av klan Brujah, den Andra Inkvisitionen och Gehennakrigen har dock på senare tid allvarligt stukat Camarillans makt. Camarillan grundades på 1400-talet under ett möte känt som Convention of Thorns i Storbritannien. Initiativtagarna var representanter från klan Brujah, Gangrel, Malkavian, Nosferatu, Toreador, Tremere och Ventrue. Den mest namnkunnige var dock Hardestadt, elder av klan Ventrue och grundare av hela projektet.

Camarillan är centrerat runt konceptet av Maskeraden, att hålla vampyrernas existens dold från människorna och verka i skuggorna. Innan dess hade vissa besläktade härskat mer eller mindre öppet, men den första inkvisitionen hade gjort detta omöjligt. Under ett halvt årtusende så etablerade Camarillan sig som den mest inflytelserika sekten. I de städer, kallade domäner, som föll under Camarillans kontroll så styrde en Prins, vilket är en könsneutral titel. Denne Prins hade under sig ett hov för att genomföra de nattliga affärer nödvändiga för en domäns stabilitet. Bortsett från de lokala strukturerna så fanns det också en större organisation som band samman Camarillan. Varje klan utsåg en Justicar, en domare, bödel och jury ansvarig för att hantera frågor som täcker in mer än en domän, i synnerhet frågor som rör Maskeraden. Högst upp i Camarillan fanns den Inre Cirkeln, ett diffust råd bestående av en person från varje klan som styrde sekten i sin helhet. Detta pågick i femhundra år och för en tid så rådde en stabilitet.

Status quo förändrades av två saker: den Andra Inkvisitionen och klan Brujahs utträde. Efter attacken mot Wien och London så var Camarillan försvagad. En av sektens starkaste pelare, klan Tremere, var tillfälligt desorganiserad efter att deras ledarskap bokstavligt talat hade exploderat. Anfallet mot London, länge ansett som en domän där de besläktade inte kunde utmanas, skickade ytterligare en tydlig signal att ingen var säker. En konklav tillkallades i Prag 2012 för att samla Camarillan och diskutera en väg att hantera den Andra Inkvisitionen. Under denna konklav så mördades Hardestadt av Brujahs archon Theo Bell. Camarillans svar var att slänga ut hela klan Brujah ur sekten och inom kort hade i praktiken varenda yngre medlem av klanen gått över till Anarkrörelsen. I tomrummet som uppstod lyckades en fraktion av Banu Haqim förhandla sig till ett formellt medlemskap i Camarillan för att täcka upp utrymmet som klan Brujah lämnade efter sig.

Camarillans respons på de förändrade tiderna var att falla tillbaka på Maskeraden. Inkvisitionen kunde inte besegras med klor eller vapen, den kunde bara avledas. Genom att hålla sig till skuggorna och undvika upptäckt, resonerade man, så skulle den Andra Inkvisitionen istället fokusera på uppenbara, mindre diskreta vampyrer, såsom Anarkerna. Camarillan gick från att vara en sekt som hävdade varenda vampyr som medlem till att bli mer elitistisk och enbart omfatta "de bästa", individer som hade bevisat sina användningsområdet och, viktigast av allt, en förmåga att hålla på Maskeraden. Elfenbenstornet, som Camarillan kallas i informellt tal, är skakat, men inte raserat. Inför den nya tidens utvecklingar så samlar sekten sina styrkor, barrikaderar sina portar och förbereder sig för att hålla linjen mot alla som vågar utmana dess makt, oavsett om denna utmaning kommer från Anarkrörelsen eller den Andra Inkvisitionen.

Anarkerna

Anarkrörelsen eller "rörelsen" som de ofta kallas internt är egentligen äldre än vad sektens medlemmar själva känner till. Den första anarkrevolten ägde rum under medeltiden som en respons mot äldre vampyrers tendens att förslava de yngre med blodsbandet och sedan kasta dem till den Första Inkvisitionens eldar för att rädda sitt eget skinn. En slags fred förhandlades med Camarillan i samband med att sekten grundades. Eventuella anarker blev förlåtna för sina upproriska handlingar och fick tillåtelse att existera i Camarillans domäner, förutsatt att de följde dess regler. I praktiken var anarker en slags andra klassens medborgare, bundna av Camarillans lagar utan att ha inflytandet eller den sociala statusen att påverka något. Anarker existerade i århundraden som en liten, men huvudsakligen maktlös minoritet i Camarillans domäner. På 1940-talet förändrades saker och ting.

I Los Angeles på USA:s västkust gjorde lokala anarker uppror mot en grym och despotisk prins, ett uppror som snabbt spred sig över resten av Kalifornien. Detta etablerade de Fria Anarkstaterna, en serie domäner kontrollerade av anarkerna som kom att bli ett försök att implementera sektens rätt spridda ideologi om frihet och jämlikhet bland vampyrerna. Resultatet blev blandat och efter en inledande period av kaos och oordning så etablerades faktiska gränser där en Baron, en lokal representant för anarkerna, styrde.

Staterna i sin helhet kom dock inte att bli särskilt långvariga, då anarkerna visade sig oförmögna att hantera hoten från andra sekter. Flera av Anarkstaterna föll under 2000-talet och resten är omstritt territorium där anarkerna försöker hålla linjen mot Camarillans försök att återta kontrollen.

Anarkrörelsen såg ett stort uppsving globalt efter konklaven i Prag då större delen av klan Brujah omedelbart bytte sida. Från att ha varit en av de minsta grupperingarna så blev de plötsligt en av de större sekterna.

Till skillnad från Camarillan så har Anarkrörelsen dock inget samlat regelsystem eller styre. Rörelsen har gemensamt en aversion mot blodsbandet som metod för att kontrollera yngre vampyrer och en tro på den individuella friheten, även om de respekterar Maskeraden. Motståndet mot blodsbandet är dock riktat mot när det används som maktmedel mot besläktade, anarker har inga som helst problem med att blodsbinda människor eller hålla sig med ghouls. Utöver det så varierar tolkningen av vad Anarkrörelsen innebär från vampyr till vampyr. 

Obundna

Vid sidan av sekterna så står de som inte tillhör någon alls. De obundna kommer oftast i två kategorier: de som inte har accepterats i en sekt och de som valt att inte tillhöra en. Det finns en hel del unga besläktade av hög generation bland de obundna, i synnerhet Caitiffs eller Thin-bloods. Det finns också en viss koncentration av medlemmar av klan Gangrel som försöker hålla sig borta från politik och liknande frågor. Ett antal elders som är så pass självförsörjande och mäktiga att de inte behöver sekterna räknas också till de bundna. I slutändan är det mycket riskabelt att vara obunden. Sekterna erbjuder en form av socialt skyddsnät och stöd vid fara, det finns alltid allierade som kan backa upp en medlem mot yttre hot, men en obunden har ingen annan att förlita sig på än sig själv.

De obundna förenas inte, till skillnad från sekterna, i någon gemensam ideologi eller allians. Varje persons orsak till att vara obunden är individuell och är sällan en källa till något gemensamt band. Förr i tiden var det mer gångbart att vara obunden, hålla sig utanför sektpolitiken och göra affärer med alla sidorna. Dessa nätter så är sekterna allt mer ovilliga att göra arrangemang utanför sitt eget medlemskap och tiden är förbi när en obunden besläktad kunde åtnjuta de flesta fördelarna av en domän utan att behöva svära lojalitet till den styrande sekten.

Det enda undantaget är klan Hecata som utgör den största enskilda gruppen obundna. Klanen är neutral på grund av gamla avtal träffade med sekterna och gör affärer med både Camarillan och Anarkerna. Klanen håller extremt hårt på neutraliteten och lyckas både hålla sig obundna och vara en maktfaktor på grund av sitt monopol på kontroll över dödsriket och en mängd andra resurser och tjänster som de kan sälja till sekterna.

En speciell kategori av obundna är de som har valt att bli Autarkis. Till skillnad från obundna, som ingår i det besläktade samhället och försöker navigera det utifrån sina förutsättningar, så har en Autarkis valt att helt distansiera sig från andra besläktade och deras politik. Dessa lever oftast avskilda likt eremiter, ofta i mindre orter eller samhällen som inte är stora nog att attrahera andra besläktade, eller i utkanten av domäner. Anledningarna att bli Autarkis är varierande, men många gör det för att försöka bevara eller återfinna sin mänsklighet, på behörigt avstånd från andra besläktade och deras politiska spel.

Ashirran

Ashirran är med god marginal den äldsta kända sekten i världen. Den grundades på 600-talet, drygt nio hundra år innan Camarillan. Sekten grundades baserat på profeten Muhammeds löfte om frälsning för alla som följde Guds ord och dåtidens vampyrer tolkade att man med “alla” inte enbart menade människor. Sekten är uppbyggd på Islams pelare, med vissa speciella tolkningar gjorda utifrån medlemmarnas status som vampyrer. Även om en profilerad del av Ashirran är sant troende muslimer så följer större delen av sektens medlemmar Islam för att det är behändigt eller gör interaktionen med människor smidigare i den delen av världen de bosätter sig. Under medeltiden var Ashirran en av de mäktigaste grupperna i den kända världen, med kontroll över mellanöstern, Nordafrika och domäner så långt österut som i Indien. Under Ottomanska rikets storhetstid sträckte sig sektens inflytande till Europa så långt in som balkanhalvön, men imperiets tillbakagång ledde till att Camarillan successivt steg in och återtog de domäner som Ashirran tidigare hade kontrollerat. Trots att sekten inte längre är den titan den var under slutet av 1600-talet så sträcker sig dess domäner över hela mellanöstern, från Turkiet till västra Indien. Ett antal domäner utanför gränserna tillhör också Ashirran, som stora delar av Egypten och Indonesien. I den muslimska världen är det oftare Ashirran, snarare än Camarillan eller anarkerna, som utgör den självklara grunden för det besläktade samhället.

Utmärkande domäner inom Ashirran är Teheran i Iran, Riyadh i Saudiarabien och Dubai i Förenade Arabemiraten. Istanbul (eller Konstantinopel, som besläktade fortfarande kallar det) är i en intressant position med separata domäner för både Camarillan och Ashirran på grund av stadens långa historia bland bland besläktade.