Den första inkvisitionen

Det var först under 1300-talet som besläktades excesser och utnyttjande av människor började få direkta konsekvenser. Detta kom i form av en organisation kallad Society of St. Leopold, en gruppering inom katolska kyrkan som med mandat från påven påbörjade en häxjakt på övernaturliga varelser. Mänskliga kättare var också måltavlor, givetvis, men där den mänskliga inkvisitionen svepte fram följe också Society of St.Leopold. Alla övernaturliga varelser var måltavlor, inte bara vampyrer, men dessa visade sig dock vara de lättaste att identifiera och förstöra. Det var först otänkbart för de flesta besläktade att människor på egen hand hade lärt sig kämpa emot, så de flesta misstänkte andra besläktade att ligga bakom det nya hotet. När insikten väl kom så var det för sent, genom kyrkans närvaro kunde inkvisitionen sträcka sig över hela Europa och det blev tydligt att ingen besläktad var säker. 

Försök att manipulera kyrkan förvärrade bara situationen och de flesta äldre vampyrer valde att använda sina childes som kanonmat för att själva undkomma eldarna. Det här ledde, ironiskt nog, till det första anarkupproret bland yngre besläktade som inte var intresserade att brinna för sina sires skull. Exakt hur många besläktade som dog under de århundraden som inkvisitionens flammor rasade är det ingen som vet, men det besläktade samhället var farligt nära att utplånas.

Det som löste problemet var grundandet av Camarillan och etablerandet av den moderna tolkningen av maskeraden under ett möte i Thorns år 1493 i England  mellan grundarna av Camarillan, dåtidens anarker och de klaner som stod utanför hela konflikten. Resultatet av mötet kom dels att bli början på Camarillans historia, men också början på maskeraden som en institution.

Maskeraden

Maskeraden som koncept är äldre än Camarillan som ofta tar åt sig äran för den. Även i gamla tider fanns det motsvarigheter med syfte att hålla vampyrers och människors samhällen separerade. Vad Camarillan förändrade var införandet av en global sekt som såg till att maskeraden hölls. Den blev också mer strikt sedan sektens grundande. Istället för att styra människor som kungar försvann besläktade in i skuggorna och lät de som tidigare försökt utplåna dem tro att de hade segrat. Med tiden gick människor vidare, som människor gör, och jakten på vampyrer under medeltiden blev myter och legender. Det fanns fortfarande jägare, naturligtvis, kvarlevor av den delen av kyrkan som var ansvariga för den första inkvisitionen eller bara enstaka människor som för ett ögonblick sett genom maskeraden. Sådana jägare betraktades nästan alltid som galna eller förvirrade av det mänskliga samhället och, oavsett hur individuellt framgångsrika  de var, utgjorde aldrig något hot mot besläktade som helhet.

Den här tolkningen av maskeraden var inte populär överallt, förstås. Sekten kallad Sabbaten grundades som en reaktion på att vampyrer tvingades gömma sig från vad de såg som boskap. Sabbaten föraktade Camarillans tolkning av maskeraden och såg människor som lägre stående varelser som skulle förslavas eller drickas, inte någon man gömmer sig från. Trots konflikterna mellan Camarillan och Sabbaten så blev i princip Camarillans tolkning av maskeraden standard för alla besläktade de kommande 500 åren.

Den andra inkvisitionen

Maskeraden blev mer akut under början av 2000-talet när organisationen som besläktad kallar "den Andra Inkvisitionen" dök upp. Exakt datum är svårt att spika, men sannolikt någon gång efter 11:e september-attackerna när underrättelseorganisationer fick allt större befogenheter att övervaka sina medborgare. De flesta besläktade tror att den Andra Inkvisitionen består av delar av diverse säkerhets- och underrättelsetjänster som samarbetar med det gemensamma målet att utplåna alla besläktade. I verkligheten är det svårt att få konkret information annat än att organisationen har starkt inflytande inom polisen, militären och underrättelsetjänster. Besläktade med mer insyn spekulerar i att det inte är en enda organisation, utan flera nationella motsvarigheter som delar viss information och agenda.

Den Andra Inkvisitionen har snabbt visat sig vara minst lika dödlig som sin föregångare. De lyckades med konststycket att hacka klan Nosferatus databaser, en klan som var känd för sin teknologiska expertis, och använda informationen där för att slå till mot andra domäner. Gamla domäner som Wien och London föll för Andra Inkvisitionens flammor, även om de numera använder insatsstyrkor, automatvapen och drönare iställer för facklor och crucifix. 

Kanske det mest skrämmande är organisationens kontroll över informationssamhället. Sociala medier, e-mail och internet i allmänhet har snabbt visat sig vara osäkert för besläktade och Andra Inkvisitionen tycks också ha tillgång till data från övervakningskameror och avlyssning. Bakom varje övervakningskamera finns potentiellt en agent från Andra Inkvisitionen och det besläktade samhället har åter igen tvingats dölja sig i skuggorna.