Svaret är ingenting. Du hoppas i din desperation att ditt lidande och smärta ska tjäna ett högre syfte, men det finns inget sådant syfte. Ditt lidande är meningslöst och de få ljuspunkter i ditt liv är enbart lögner du intalar dig själv för att hålla meningslösheten borta.

Men förtvivla icke, ty i tomheten finns ingen smärta, inget lidande och inget hat. När du är ingenting kan inget hellre skada dig och när alla är ingenting finns inga krig, konflikter eller lögner. Alla är ett med Shalim. Alla är Gud.

Cult of Shalim

Religioner, såväl mänskliga som besläktade försöker ofta ge mening åt sina medlemmars smärta och prövningar, tillskriva dem en högre plan och syfte. I detta är Shalims följare ett undantag eftersom kulten är uttalat nihilistisk. Smärta, lidande och motgångar, menar kulten, är inte ett del i en högre plan eftersom någon sådan plan inte finns. Existens innebär smärta utan mening, rättvisa eller logik. Till och med det som ger folk mening i sitt liv, oavsett om det är hopp, kärlek eller njutning, är i bästa fall tillfälliga lögner vi intalar oss själva för att göra en outhärdlig existens mer acceptabel. Men kulten erbjuder också en strimma hopp: genom att acceptera tomheten kan de troende bli fria från all smärta. Genom att bli ingenting upphör allt det som plågar en person att beröra dem. Kulten argumenterar inte för självmord, utan snarare en slags nirvana-liknande existens där de troende gör sig av med alla anknytningar som inte är absolut nödvändiga och blir "ingenting", fria från all smärta, tvivel och lidande som plågar alla andra.

Kulten är en relativt ny företeelse och verkar ha uppstått någon gång i början av Gehennakriget. Den tycks inte ha någon högre hierarki är de individuella prästerna, som samtliga tillhör klan Lasombra, och deras flock som sprider Shalims budskap. Desto märkligare är att alla prästerna tillskriver sin tro någon form av uppenbarelse, vision eller plötslig religiös insikt. Det tycks inte finnas någon auktoritet över prästerna som rekryterat dem, utan samma kult tycks ha uppstått spontant på flera olika platser. Även om prästerna själva alltid är Lasombra så välkomnas alla besläktade, oavsett klan, till Shalims gemenskap. Till och med tunnblod är välkomna i kulten, för inför tomheten, resonerar Shalims präster, är klan och blod betydelselösa. Exakt vem Shalim är är något otydligt. Shalim tycks vara någon form av representation av tomheten dess troende eftersträvar, kanske en gud eller methuselah, men vem denne än är så leder hen inte kulten på något synligt sätt.

Shalims troende behandlas mest som en kuriosa bland sekterna. Prästerna är i regel artiga, vältaliga och predikar inget budskap som går emot maskeraden eller traditionerna. Budskapet de predikar tilltalar oftast inte besläktade som tror på någon högre mening i sina liv, men det finns tillräckligt många i båda sekterna som är tillräckligt desillusionerade och nedbrutna av årens gång för att se en sanning i Shalims budskap. I synnerhet bland klan Lasombra, redan kända för sin cyniska och darwinistiska syn på världen, ligger inte perspektivet långt borta. Malkaver känner sig, av någon anledning, instinktivt nervösa och illa till mods runt personer de vet är följare av Shalim, i synnerhet prästerna. Andra klaner avfärdar det som ytterligare en av klanens egenheter, men de flesta malkaver kan inte skaka av sig känslan att det är något som är fel med de som följer Shalims ord.